Ordspråksboken 27
1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
Do not boast thyself of to-morrow, for thou knowest not what a day may bring forth.
2 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
Let another praise thee, and not thine own mouth, a stranger, and not thine own lips.
3 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
Heavy is a stone, and weighty is sand, —but, the vexation of a fool, is heavier than both.
4 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
The cruelty of rage, and the overflow of anger! But who can stand before, jealousy?
5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
Better is a rebuke that is open, than love carefully concealed.
6 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
Faithful are the wounds of a friend, but lavished are the kisses of an enemy.
7 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
The surfeited soul, trampleth upon droppings from the comb, but, to the hungry soul, every bitter thing, is sweet.
8 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
As a bird wandering from her nest, so, is a man wandering from his place.
9 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
Oil and perfume, rejoice the heart, the sweetness of one’s friend, more than fragrant wood.
10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
Thine own friend and thy father’s friend, do not thou forsake; but, the house of thy brother, do not enter, in thy day of calamity, Better a neighbour near, than a brother far off.
11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
Be wise, my son, and rejoice my heart, that I may answer him that reproacheth me in a matter.
12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
A prudent man, seeth calamity—he hideth himself, the simple, pass on—they suffer.
13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
Take a man’s garment when he hath become pledge for a stranger, then, for a female unknown, accept him as surety.
14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
He that blesseth his friend, with a loud voice, in the morning early, a reproach, shall it be reckoned to him.
15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
A continuous dripping on a day of downpour, and a contentious wife, are alike:
16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
He that hideth her, hideth the wind, and, perfume, his right hand may proclaim.
17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
Let, iron, by iron, become sharp, and let, a man, sharpen the face of his friend.
18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
He that guardeth the fig-tree, shall eat the fruit thereof, and, he that watcheth over his master, shall be honoured.
19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
As in water, face [answereth] to face, so, the heart of man to man.
20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta. (Sheol h7585)
Hades and destruction, are not satisfied, and, the eyes of a man, are not satisfied. (Sheol h7585)
21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
Fining pot for silver, and crucible for gold, and, a man, [is to be tried] by what he praiseth.
22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
Though thou pound a fool in a mortar, amidst grain, with a pestle, his folly, will not depart from him.
23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
Note well, the appearance of thy flock, apply thy mind to thy herds;
24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
For, not age-abiding, are riches, nor is the diadem, from generation to generation: —
25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
The grass, is taken away, and the young shoot, showeth itself, and the herbage of the mountains, is gathered;
26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
There are, lambs, for thy clothing, and, for the price of thy field, there are he-goats;
27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.
With, enough goats-milk, for thy food—for the food of thy household, and, a maintenance, for thy maidens.
