< Ordspråksboken 26 >

1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
Yazda qar yéghish, Orma waqtida yamghur yéghish qamlashmighandek, Izzet-hörmet exmeqqe layiq emestur.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
Leylep uchup yürgen quchqachtek, Uchqan qarlighach yerge qonmighandek, Sewebsiz qarghish kishige ziyan keltürelmes.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
Atqa qamcha, éshekke noxta lazim bolghinidek, Exmeqning dümbisige tayaq layiqtur.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Exmeqning exmiqane gépi boyiche uninggha jawab bermigin, Jawab berseng özüng uninggha oxshap qélishing mumkin.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Exmeqning exmiqane gépi boyiche uninggha jawab bergin, Jawab bermiseng u özining exmeqliqini eqilliq dep chaghlar.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
Öz putini késiwetkendek, Öz béshigha zulmet tiligendek, Exmeqtin xewer yollashmu shundaq bir ishtur.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
Tokurning kargha kelmigen putliridek, Exmeqning aghzigha sélin’ghan pend-nesihetmu bikar bolur.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
Salghigha tashni baghlap atqandek, Exmeqqe hörmet bildürüshmu exmiqane ishtur.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
Exmeqning aghzigha sélin’ghan pend-nesihet, Mestning qoligha sanjilghan tikendektur.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
Öz yéqinlirini qarisigha zeximlendürgen oqyachidek, Exmeqni yaki udul kelgen ademni yallap ishletken xojayinmu oxshashla zeximlendürgüchidur.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
It aylinip kélip öz qusuqini yalighandek, Exmeq exmeqliqini qaytilar.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Özini dana chaghlap memnun bolghan kishini kördüngmu? Uninggha ümid baghlimaqtin exmeqqe ümid baghlimaq ewzeldur.
13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
Hurun adem: — «Tashqirida dehshetlik bir shir turidu, Kochida bir shir yüridu!» — dep [öydin chiqmas].
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
Öz mujuqida échilip-yépilip turghan ishikke oxshash, Hurun kariwatta yétip u yaq-bu yaqqa örülmekte.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
Hurun qolini sunup qachigha tiqqini bilen, Ghizani aghzigha sélishtinmu ériner.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
Hurun özini pem bilen jawab bergüchi yette kishidinmu dana sanar.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
Kochida kéliwétip, özige munasiwetsiz majiragha arilashqan kishi, Itning quliqini tutup sozghan’gha oxshash xeterge duchar bolar.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
Öz yéqinlirini aldap «Peqet chaqchaq qilip qoydum!» deydighan kishi, Otqashlarni, oqlarni, herxil ejellik qorallarni atqan telwige oxshaydu.
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Otun bolmisa ot öcher; Gheywet bolmisa, jédel bésilar.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
Choghlar üstige chachqan kömürdek, Ot üstige qoyghan otundek, jédelchi jédelni ulghaytar.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
Gheywetxorning sözliri herxil nazunémetlerdek, Kishining qelbige chongqur singdürüler.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Yalqunluq lewler rezil köngüllerge qoshulghanda, Sapal qachigha kümüsh hel bergen’ge oxshashtur.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
Adawet saqlaydighan adem öchini gepliri bilen yapsimu, Könglide qat-qat suyiqest saqlaydu.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
Uning sözi chirayliq bolsimu, ishinip ketmigin; Qelbide yette qat iplasliq bardur.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
U öchmenlikini chirayliq gep bilen yapsimu, Lékin rezilliki jamaetning aldida ashkarilinar.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
Kishige ora kolighan özi chüsher; Tashni domilatqan kishini tash dumilap qaytip kélip uni yanjar.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
Saxta til özi ziyankeshlik qilghan kishilerge nepretliner; Xushamet qilghuchi éghiz ademni halaketke ittirer.

< Ordspråksboken 26 >