Ordspråksboken 26
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
Quomodo nix in æstate, et pluviæ in messe: sic indecens est stulto gloria.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
Sicut avis ad alia transvolans, et passer quo libet vadens: sic maledictum frustra prolatum in quempiam superveniet.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
Flagellum equo, et camus asino, et virga in dorso imprudentium.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Ne respondeas stulto iuxta stultitiam suam, ne efficiaris ei similis.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Responde stulto iuxta stultitiam suam, ne sibi sapiens esse videatur.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
Claudus pedibus, et iniquitatem bibens, qui mittit verba per nuncium stultum.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
Quomodo pulchras frustra habet claudus tibias: sic indecens est in ore stultorum parabola.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
Sicut qui mittit lapidem in acervum Mercurii: ita qui tribuit insipienti honorem.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
Quomodo si spina nascatur in manu temulenti: sic parabola in ore stultorum.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
Iudicium determinat causas: et qui imponit stulto silentium, iras mitigat.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
Sicut canis, qui revertitur ad vomitum suum, sic imprudens, qui iterat stultitiam suam.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Vidisti hominem sapientem sibi videri? magis illo spem habebit insipiens.
13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
Dicit piger: Leo est in via, et leæna in itineribus:
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
sicut ostium vertitur in cardine suo, ita piger in lectulo suo.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
Abscondit piger manum sub ascella sua, et laborat si ad os suum eam converterit.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
Sapientior sibi piger videtur septem viris loquentibus sententias.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
Sicut qui apprehendit auribus canem, sic qui transit impatiens, et commiscetur rixæ alterius.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
Sicut noxius est qui mittit sagittas, et lanceas in mortem:
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
ita vir, fraudulenter nocet amico suo: et cum fuerit deprehensus, dicit: Ludens feci.
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Cum defecerint ligna, extinguetur ignis: et susurrone subtracto, iurgia conquiescent.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
Sicut carbones ad prunas, et ligna ad ignem, sic homo iracundus suscitat rixas.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
Verba susurronis quasi simplicia, et ipsa perveniunt ad intima ventris.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Quomodo si argento sordido ornare velis vas fictile, sic labia tumentia cum pessimo corde sociata.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
Labiis suis intelligitur inimicus, cum in corde tractaverit dolos.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
Quando submiserit vocem suam, ne credideris ei: quoniam septem nequitiæ sunt in corde illius.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
Qui operit odium fraudulenter, revelabitur malitia eius in consilio.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
Qui fodit foveam, incidet in eam: et qui volvit lapidem, revertetur ad eum.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
Lingua fallax non amat veritatem: et os lubricum operatur ruinas.
