Ordspråksboken 26
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
Come la neve [non si conviene] alla state, Nè la pioggia al tempo della ricolta, Così la gloria non si conviene allo stolto.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
Come il passero vaga, e la rondinella vola, Così la maledizione [data] senza cagione non avverrà.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
La sferza al cavallo, ed il capestro all'asino, E il bastone al dosso degli stolti.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Non rispondere allo stolto secondo la sua follia; Che talora anche tu non gli sii agguagliato.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Rispondi allo stolto, come si conviene alla sua follia; Che talora non gli paia d'esser savio.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
Chi [si] taglia i piedi [ne] beve l'ingiuria; Così avviene a chi manda a far de' messi per uno stolto.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
Lo zoppo zoppica delle sue due gambe; Così [fa] la sentenza nella bocca degli stolti.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
Chi dà gloria allo stolto [Fa] come [chi gittasse] una pietra preziosa in un mucchio di sassi.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
La sentenza nella bocca degli stolti [È come] una spina, che sia caduta in mano ad un ebbro.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
I grandi tormentano ognuno, E prezzolano stolti, e salariano passanti.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
Come il cane ritorna al suo vomito, [Così] lo stolto reitera la sua follia.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Hai tu veduto un uomo che si reputi savio? [Vi è] maggiore speranza d'uno stolto che di lui.
13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
Il pigro dice: Il leopardo [è] in su la strada, Il leone [è] per le campagne.
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
[Come] l'uscio si volge sopra i suoi arpioni, Così [si volge] il pigro sopra il suo letto.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
Il pigro nasconde la mano nel seno; Egli dura fatica a trarla fuori [per recarsela] alla bocca.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
Al pigro par di esser savio, Più che sette che dànno risposte di prudenza.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
Colui che passando trascorre in ira per una questione che non gli [tocca], [È come] chi afferra un cane per gli orecchi.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
Quale [è] colui che, infingendosi di scherzare, avventa razzi, Saette, e cose mortifere;
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
Tale [è] colui [che] inganna il suo prossimo, E dice: Non ischerzo io?
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Il fuoco si spegne, quando mancano legne; Così le contese si acquetano, quando non vi [son] rapportatori.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
Il carbone [è] per [far] brace, e le legne per [far] fuoco; E l'uomo rissoso per accender contese.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
Le parole del rapportatore paiono lusinghevoli; Ma scendono fin dentro al ventre.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Le labbra ardenti, e il cuor malvagio, [Son come] schiuma d'argento impiastrata sopra un testo.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
Chi odia s'infinge nel suo parlare, Ma cova la frode nel suo interiore;
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
Quando egli parlerà di una voce graziosa, non fidartici; Perciocch[è] egli ha sette scelleratezze nel cuore.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
L'odio si copre con inganno; [Ma] la sua malignità sarà palesata in piena raunanza.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
Chi cava una fossa caderà in essa; E se alcuno rotola una pietra ad alto, ella gli tornerà addosso.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
La lingua bugiarda odia quelli ch'ella ha fiaccati; E la bocca lusinghiera produce ruina.
