Ordspråksboken 26
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
Niebe iti panawen ti tikag wenno tudo iti panawen iti panagapit ti pakaiyarigan ti maag a saan a maikari a mapadayawan.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
Ti panagakar-akar ti billit tuleng ken ti napartak a panagtayab ti sallapingaw ti pakaiyarigan ti lunod a saan a maikari nga agdissuor.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
Ti baut ket para iti kabalio, ti busal ket para iti asno ken ti kayo a pagbaut ket para kadagiti maag.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Saanmo a sungsungbatan ken danggayan ti maag iti kinamaagna, ta no aramidem dayta ket agbalinka a kas kenkuana.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Sungbatam iti minamaag ti tao a maag ken danggayam iti kinamaagna tapno saan isuna nga agbalin a nasirib iti bukodna a panagkita.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
Ti siasinoman a mangipatulod iti mensahe iti maysa a maag ket arigna a putputdenna ti sakana ken in-inumenna ti pakadangranna.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
Dagiti agbitbitin a saka ti maysa a paralitiko ket maiyarig iti maysa a proverbio iti ngiwat dagiti maag.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
Ti panangigalut iti bato iti maysa a palsiit ket kapada ti panangpadayaw iti maysa a maag.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
Ti sisiit nga igi-iggem ti maysa a nabartek ket kasla proverbio iti ngiwat dagiti maag.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
Ti pumapana a mangsugsugat iti uray siasinoman ket kasla tay tao a mangtangtangdan iti maag wenno uray siasinoman a lumabas.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
Aso a mangdildilpat iti sarwana ti pakaiyarigan ti maysa a maag a mangulit-ulit iti minamaag nga aramidna.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Adda kadi makitkitam a nasirib iti bukodna a panagkita? Adda ad-adu a namnama para iti maysa a maag ngem iti kas kenkuana.
13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
Ibagbaga ti sadut a tao nga, “Adda leon iti dalan! Adda leon kadagiti plasa!”
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
Ti panagpusipos ti ridaw iti bisagrana ti pakaiyarigan ti panagbalibalikid ti nasadut a tao iti pagid-iddaanna.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
Ti sadut a tao ket ikabilna ti imana iti pinggan, ngem saanna man laeng a maingato daytoy nga isubo iti ngiwatna.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
Iti panagkita ti maysa a sadut a tao ket nasirsirib isuna ngem iti pito a lallaki nga addaan iti kinatimbeng.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
Ti tao a lumabas a makaunget iti panagsisinnupiat a saanna met a pakaseknan ket kasla tay tao a mangtengngel kadagiti lapayag ti maysa nga aso.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
Agmauyong a tao a mangibibiat iti umap-apuy a pana
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
ti kaiyarigan ti tao a mangal-allilaw iti karrubana sana kuna, “Agang-angawak laeng!”
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Ta no awan ti kayo, maiddep ti apuy, ken no awan ti manangperdi iti padana a tao, agsardeng ti panagaapa.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
Uging a bumegbeggang ken kayo nga agapuy ti kaiyarigan ti mannakiapa a tao a mangpakaro iti panagririri.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
Dagiti sasao a pammadpadakes ket maiyarig iti sangkasakmol a naimas a makan; umunegda iti kaunggan a paset ti bagi.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Ti pirak a naikalupkop iti banga ket kasla umap-apuy a bibig ken dakes a panagpuspuso.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
Ti siasinoman a gumurgura iti dadduma ket kalkalubanna ti riknana babaen kadagiti ibagbagana, ken ur-urnongenna ti kinaulbodna iti kaungganna.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
Agsao isuna iti nasayaat, ngem saanmo a patpatien isuna, ta adda pito a makarimon iti pusona.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
Uray no ti gurana ket nakaluban iti panangallilaw, maammoanto ti sangkagimongan ti kinadangkesna.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
Ti siasinoman a mangkali iti abut ket matnag iti daytoy, ken agtulid nga agsubli ti bato iti siasinoman a nangiduron iti daytoy.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
Kagurgura ti ulbod a dila dagiti tattao nga irurrurumenna, ken mangipapaay iti pannakadadael ti manangpatiray-ok a ngiwat.
