Ordspråksboken 26
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
As snow in summer, and as rain in harvest; so honor is not seemly for a fool.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
As the bird by wandering, as the swallow by flying, so the curse causeless shall not come.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
A whip for the horse, a bridle for the ass, and a rod for the fool's back.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Answer not a fool according to his folly, lest thou also be like him.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Answer a fool according to his folly, lest he be wise in his own conceit.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
He that sendeth a message by the hand of a fool cutteth off the feet, [and] drinketh damage.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
The legs of the lame are not equal: so [is] a parable in the mouth of fools.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
As he that bindeth a stone in a sling, so [is] he that giveth honor to a fool.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
[As] a thorn goeth up into the hand of a drunkard, so [is] a parable in the mouth of fools.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
The great [God] that formed all [things] both rewardeth the fool, and rewardeth transgressors.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
As a dog returneth to his vomit, [so] a fool returneth to his folly.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Seest thou a man wise in his own conceit? [there is] more hope of a fool than of him.
13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
The slothful [man] saith, [There is] a lion in the way; a lion [is] in the streets.
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
[As] the door turneth upon its hinges, so [doth] the slothful upon his bed.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
The slothful hideth [his] hand in [his] bosom; it grieveth him to bring it again to his mouth.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
The sluggard [is] wiser in his own conceit than seven men that can render a reason.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
He that passeth by, [and] meddleth with strife [belonging] not to him, [is like] one that taketh a dog by the ears.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
As a mad [man] who casteth fire-brands, arrows, and death,
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
So [is] the man [that] deceiveth his neighbor, and saith, Am not I in sport?
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Where no wood is, [there] the fire goeth out: so where [there is] no tale-bearer, the strife ceaseth.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
[As] coals [are] to burning coals, and wood to fire; so [is] a contentious man to kindle strife.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
The words of a tale-bearer [are] as wounds, and they go down into the innermost parts of the belly.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Burning lips and a wicked heart [are like] a potsherd covered with silver dross.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
He that hateth dissembleth with his lips, and layeth up deceit within him;
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
When he speaketh fair, believe him not: for [there are] seven abominations in his heart.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
[Whose] hatred is covered by deceit, his wickedness shall be shown before the [whole] congregation.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
Whoever diggeth a pit shall fall into it: and he that rolleth a stone, it will return upon him.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
A lying tongue hateth [those that are] afflicted by it; and a flattering mouth worketh ruin.
