< Ordspråksboken 26 >
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
As snow in summer, and as rain in harvest, so, unbecoming to a dullard is honour.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
As a sparrow in wandering, as a swallow in flying, so, a causeless curse, shall not alight.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
A whip for the horse, a bridle for the ass, and a rod for the back of dullards.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Do not answer a dullard, according to his folly, lest, even thou thyself, become like him;
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Answer a dullard according to his folly, lest he become wise in his own eyes.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
One who cutteth off feet, one who drinketh down wrong, is he who sendeth a message by the hand of a dullard.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
Useless are the legs of the lame, and a proverb, in the mouth of a dullard.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
Like tying a stone to a sling, so, is he that giveth honour, to a dullard.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
A brier cometh into the hand of a drunken-man, a proverb into the mouth of dullards.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
[As] an archer who woundeth every thing, [so] one who hireth a dullard, and a drunkard crossing the sea.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
As, a dog, returneth onto his own vomit, a dullard, repeateth his folly.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Thou hast seen a man wise in his own eye, —more hope of a dullard, than of him!
13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
Saith the sluggard, A roaring lion in the road! A tearing lion in the midst of the broadways.
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
The door, turneth on its hinges, and, the sluggard, upon his bed.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
The sluggard burieth his hand in the dish, he is too lazy to bring it back to his mouth.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
Wiser is the sluggard in his own eyes, than, seven persons, who can answer with judgment.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
As he who layeth hold of the ears of a dog, is a passer-by, who giveth vent to his wrath over a quarrel, not his!
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
As a madman throwing firebrands, arrows and death,
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
So, is a man who deceiveth his neighbour, and saith, Was not, I, in sport?
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Without wood a fire is quenched, and, where there is no tattler, strife is hushed.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
Black coal to burning blocks, and wood to fire, so is a contentious man, for kindling strife.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
the words of a tattler, are dainties, they, therefore go down into the chambers of the inner man.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Dross silver overlaid upon earthenware, so are burning lips, with a mischievous heart:
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
With his lips, the hater dissembleth, but, within himself, he layeth up deceit:
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
Though he make gracious his voice, do not trust him, for, seven abominations, are in his heart:
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
Hatred may clothe itself with guile, his wickedness shall be disclosed in the convocation.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
He that diggeth a pit, thereinto, shall fall, and, he that rolleth a stone, upon himself, shall it return.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
A false tongue, hateth them who are crushed by it, and, a flattering mouth, worketh occasion of stumbling.