Ordspråksboken 26
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
As snow in summer, and as rain in harvest, so honour beseemeth not a fool.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
As the sparrow for flitting about, as the swallow for flying, so a curse undeserved shall not come.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
A whip for the horse, a bridle for the ass, and a rod for the back of fools.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Answer not a fool according to his folly, lest thou also be like unto him.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Answer a fool according to his folly, lest he be wise in his own eyes.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
He that sendeth a message by the hand of a fool cutteth off [his own] feet, [and] drinketh damage.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
The legs of the lame hang loose; so is a proverb in the mouth of fools.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
As a bag of gems in a stoneheap, so is he that giveth honour to a fool.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
[As] a thorn goeth up into the hand of a drunkard, so is a proverb in the mouth of fools.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
A master roughly worketh every one: he both hireth the fool and hireth passers-by.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
As a dog turneth back to its vomit, [so] a fool repeateth his folly.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Hast thou seen a man wise in his own eyes? There is more hope of a fool than of him.
13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
The sluggard saith, There is a fierce lion in the way; a lion is in the midst of the streets!
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
[As] the door turneth upon its hinges, so the sluggard upon his bed.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
The sluggard burieth his hand in the dish: it wearieth him to bring it again to his mouth.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
A sluggard is wiser in his own eyes than seven [men] that answer discreetly.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
He that passing by vexeth himself with strife belonging not to him, is [like] one that taketh a dog by the ears.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
As a madman who casteth firebrands, arrows, and death,
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
so is a man that deceiveth his neighbour, and saith, Am I not in sport?
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Where no wood is, the fire goeth out; and where there is no talebearer, the contention ceaseth.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
[As] coals for hot coals, and wood for fire, so is a contentious man to inflame strife.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
The words of a talebearer are as dainty morsels, and they go down into the innermost parts of the belly.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Ardent lips, and a wicked heart, are [as] an earthen vessel overlaid with silver dross.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
He that hateth dissembleth with his lips, but he layeth up deceit within him:
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
when his voice is gracious, believe him not, for there are seven abominations in his heart.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
Though [his] hatred is covered by dissimulation, his wickedness shall be made manifest in the congregation.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
Whoso diggeth a pit shall fall therein; and he that rolleth a stone, it shall return upon him.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
A lying tongue hateth those that are injured by it, and a flattering mouth worketh ruin.
