Ordspråksboken 26
1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
Som Sneen om Sommeren og som Regnen om Høsten saa passer Ære ikke for en Daare.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
Som en Spurv i Fart, som en Svale i Flugt saaledes vil en Forbandelse, som sker uden Aarsag, ikke træffe ind.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
En Svøbe er for Hesten og en Tømme for Asenet og et Ris for Daarers Ryg.
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
Svar ej en Daare efter hans Taabelighed, at ikke ogsaa du skal blive ham lig.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
Svar en Daare efter hans Taabelighed, at han ikke skal være viis i sine egne Øjne.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
Fødderne hugger den af sig, og Fortrædelighed maa den drikke, som sender Bud ved en Daare.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
Tager Benene fra den halte og Tankesproget bort, som er i Daarers Mund.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
Som den, der binder Stenen fast i Slyngen, saa er den, der giver en Daare Ære.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
Som en Tjørnekæp, der kommer i den druknes Haand, saa er Tankesproget i Daarers Mund.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
Som en Pil, der saarer alt, saa er den, der lejer en Daare, og den, der lejer vejfarende.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
Ligesom en Hund vender sig til sit eget Spy, saa er Daaren, som gentager sin Taabelighed.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Har du set en Mand, som er viis i sine egne Øjne, da er der mere Forhaabning om en Daare end om ham.
13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
Den lade siger: Der er en grum Løve paa Vejen, en Løve paa Gaderne.
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
Som Døren drejer sig om paa sine Hængsler, saa den lade paa sin Seng.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
Den lade stikker sin Haand i Fadet; det bliver ham besværligt at lade den komme til sin Mund igen.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
Den lade er visere i sine egne Øjne end syv, som svare forstandigt.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
Som den, der griber Hunden fat ved Ørene, saa er den, der gaar forbi og kommer i Vrede over en Trætte, der ikke kommer ham ved.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
Som en gal, der udkaster Gnister, Pile og Død,
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
saa er den Mand, der besviger sin Næste og siger: Skæmter jeg ikke?
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
Naar der intet Ved er mere, udslukkes Ilden; og naar der ingen Bagvadsker er, stilles Trætte.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
Kul til Gløder og Ved til Ild: Saa er en trættekær Mand til at optænde Kiv.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
En Bagvadskers Ord lyde som Skæmt, dog trænge de ind i inderste Bug.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
Som et Potteskaar, der er overdraget med urent Sølv, saa ere brændende Læber og et ondt Hjerte.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
Den hadefulde forstiller sig med sine Læber, men inden i sig nærer han Svig.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
Naar han gør sin Røst yndig, da tro ham ikke; thi der er syv Vederstyggeligheder i hans Hjerte.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
Den, hvis Had er skjult ved Bedrag, hans Ondskab skal blive aabenbaret i Forsamlingen.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
Hvo som graver en Grav, skal selv falde i den; og hvo som vælter en Sten op, paa ham skal den falde tilbage.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
En falsk Tunge hader dem, som den har knust, og en glat Mund bereder Fald.
