Ordspråksboken 24
1 Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.
Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.
2 Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.
Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.
3 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.
Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.
4 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.
Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.
5 En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.
En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.
6 Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.
Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.
7 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.
Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.
8 Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.
Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.
9 Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.
Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.
10 Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.
Den är icke stark, som i nödene icke fast är.
11 Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.
12 Om du säger: "Se, vi visste det icke", så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?
13 Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.
Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.
14 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.
15 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.
Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.
16 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.
17 Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,
Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.
18 på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.
Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.
19 Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.
Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.
20 Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.
21 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.
Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.
22 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----
Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?
23 Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.
Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.
24 Den som säger till den skyldige: "Du är oskyldig", honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.
Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.
25 Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.
Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.
26 En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.
Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.
27 Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.
Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.
28 Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?
Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.
29 Säg icke: "Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar."
Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.
30 Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;
31 Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.
Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.
32 Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.
Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.
33 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;
34 så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.
Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.
