Ordspråksboken 23
1 När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,
Když sedneš k jídlu se pánem, pilně šetř, co jest před tebou.
2 och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.
Jinak vrazil bys nůž do hrdla svého, byl-li bys lakotný.
3 Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.
Nežádej lahůdek jeho, nebo jsou pokrm oklamavatelný.
4 Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.
Neusiluj, abys zbohatl; od opatrnosti své přestaň.
5 Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.
K bohatství-liž bys obrátil oči své? Poněvadž v náhle mizí; nebo sobě zdělalo křídla podobná orličím, a zaletuje k nebi.
6 Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;
Nejez chleba člověka závistivého, a nežádej lahůdek jeho.
7 ty han förfar efter sina själviska beräkningar. "Ät och drick" kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.
Nebo jak on sobě tebe váží v mysli své, tak ty pokrmu toho. Díť: Jez a pí, ale srdce jeho není s tebou.
8 Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.
Skyvu svou, kterouž jsi snědl, vyvrátíš, a zmaříš slova svá utěšená.
9 Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.
Před bláznem nemluv, nebo pohrdne opatrností řečí tvých.
10 Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.
Nepřenášej mezníku starodávního, a na pole sirotků nevcházej.
11 Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.
Silnýť jest zajisté ochránce jejich; onť povede při jejich proti tobě.
12 Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.
Zaveď k učení mysl svou, a uši své k řečem umění.
13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
Neodjímej od mladého kázně; nebo umrskáš-li jej metlou, neumřeť.
Ty metlou jej mrskávej, a tak duši jeho z pekla vytrhneš. (Sheol h7585)
15 Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;
Synu můj, bude-li moudré srdce tvé, veseliti se bude srdce mé všelijak ve mně;
16 ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.
A plésati budou ledví má, když mluviti budou rtové tvoji pravé věci.
17 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.
Nechť nezávidí srdce tvé hříšníku, ale raději choď v bázni Hospodinově celý den.
18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.
Nebo poněvadž jest odplata, naděje tvá nebude podťata.
19 Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
Slyš ty, synu můj, a buď moudrý, a naprav na cestu srdce své.
20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
Nebývej mezi pijány vína, ani mezi žráči masa.
21 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.
Nebo opilec a žráč zchudne, a ospánlivost v hadry obláčí.
22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.
Poslouchej otce svého, kterýž tě zplodil, aniž pohrdej matkou svou, když se zstará.
23 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.
Pravdy nabuď, a neprodávej jí, též moudrosti, umění a rozumnosti.
24 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.
Náramně bývá potěšen otec spravedlivého, a ten, kdož zplodil moudrého, veselí se z něho.
25 Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
Nechať se tedy veselí otec tvůj a matka tvá, a ať pléše rodička tvá.
26 Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.
Dej mi, synu můj, srdce své, a oči tvé cest mých ať ostříhají.
27 Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.
Nebo nevěstka jest jáma hluboká, a studnice těsná žena cizí.
28 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.
Onať také jako loupežník úklady činí, a zoufalce na světě rozmnožuje.
29 Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?
Komu běda? komu ouvech? komu svady? komu křik? komu rány darmo? komu červenost očí?
30 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.
Těm, kteříž se zdržují na víně; těm, kteříž chodí, aby vyhledali strojené víno.
31 Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.
Nehleď na víno rdící se, že vydává v koflíku záři svou, a přímo vyskakuje.
32 På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.
Naposledy jako had uštípne, a jako štír ušťkne.
33 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.
Oči tvé hleděti budou na cizí, a srdce tvé mluviti bude převrácené věci,
34 Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:
A budeš jako ten, kterýž spí u prostřed moře, a jako ten, kterýž spí na vrchu sloupu bárky.
35 "De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?"
Díš: Zbili mne, a nestonal jsem, tloukli mne, a nečil jsem; když procítím, dám se zase v to.
