Ordspråksboken 21
1 Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.
Hoe kadahan-drano am-pità’ Iehovà ty arofo’ i mpanjakay; tehafe’e an-tsatri’e.
2 Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.
Mahity am-pihaino’ ondaty o sata’eo; fe Mpandanja arofo t’Iehovà.
3 Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.
No’ Iehovà ambone’ ty soroñe ty havañonañe naho ty hatò.
4 Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.
Fihaino mievoñevoñe naho arofo miebotse: ro failo’ o lo-tserekeo—hakeo izay.
5 Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.
Minday havokarañe ty fisafiri’ o mavitrikeo; fe mitarike mb’am-pilàñe ty fanaentàeñañe.
6 De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.
Ty ahazoam-bara am-pamelem-pandañitse le evoñe mihelañe mb’am-pikoromahañe.
7 De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.
Ho kozozoteñe añe o lo-tserekeo ty amo fijoia’eo, fa ifoneña’ iareo ty tsy hanao ty hiti’e.
8 En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt
Mikelokeloke ty lala’ ondaty mengoke; fe mahity ty fitoloña’ ty malio añ’arofo.
9 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
Hàmake te mitoboke an-kotson-tapenak’ ao, ta te miharo akiba aman-drakemba tea-trabike.
10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.
Mipay haratiañe ty tro’ i tsivokatsey, fa tsy mahaonin-tretrè am-pihaino’e ty rañe’e.
11 Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.
Ie lafañe ty mpañìnje, mihamahihitse t’ie trentrañe, ie anareñe ty mahihitse, mitombo ty hilala’e.
12 Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.
Misamba ty akiba’ i lo-tserekey ty vantañe; avari’e mb’am-piantoañe i tsivokatsey.
13 Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.
I manjenjen-dravembia ami’ty fitoreo’ o rarakeo, ty mbe hikaike fe tsy ho toiñeñe.
14 En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.
Fañanintsin-kaviñerañe ty ravoravo añ’etake, naho filoa-tiñake ty vokàñe añ’araña ao.
15 Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.
Ie anoeñe ty hatò, ehake o vañoñeo, fe mangebahebake o mpikitroke haratiañeo.
16 Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.
Hitofa am-pivorian-dolo ao t’indaty mandrike amy lalan-kilalay.
17 Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.
H’ondaty poi’e ty mpitea haravoañe; tsy ho mpañaleale ty mpikoko divay naho menake.
18 Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.
Vilin’ai’ ty vantañe ty tsivokatse, le tsoa’ ty vañoñe ty mpamañahy.
19 Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.
Hàmake t’ie mimoneñe an-dratraratra añe, ta t’ie miharo aman-drakemba mandietse naho mora boseke.
20 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.
Mihaja añ’anjomba’ o mahihitseo ty vara sarotse naho ty menake; fe abotse’ ty dagola o azeo.
21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.
Manjo haveloñe naho havañonañe vaho hasiñe ty mitoha havantañañe naho fiferenaiñañe.
22 En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.
Mitroatse an-drovam-panalolahy ty mahihitse, vaho arotsa’e ty hafatrarañe niatoa’e.
23 Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.
Mitan-ty fiai’e tsy ho am-poheke ty mahambeñe falie naho fameleke.
24 Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.
Manivetive ty añara’e avao ty mpirohake naho mpievoñevoñe; ie mitoloñe am-pitrotroaboha’e.
25 Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.
Mañe-doza amy tembo ty fañiria’e, amy te tsy mete mitoloñe o taña’eo.
26 Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.
Hadrao lomoñandro ty lahiaga, fe matarike ty vantañe, tsy mangazoñe.
27 De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.
Tiva ty fisoroña’ o tsivokatseo; àntsake te engae’e miharo kinia.
28 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.
Hikenkañe ty mpitalily vìlañe, fe mitolom-pitaroñe ty mañaoñe.
29 En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.
Manao tarehe mahavany ty rati-tsereke, fe itsakorea’ ty vantañe ty hombà’e.
30 Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.
Tsy eo ty hihitse, ndra ty faharendrehañe, ndra ty safiry mahafiatreatre am’Iehovà.
31 Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.
Hentseñeñe ho ami’ty androm-pihotakotahañe ty soavala, fe a Iehovà ty fandrebahañe.
