Ordspråksboken 19
1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
Сиромах који ходи у безазлености својој бољи је него опаки уснама својим, који је безуман.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
Кад је душа без знања, није добро; и ко је брзих ногу, спотиче се.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
Лудост човечија превраћа пут његов, а срце се његово гневи на Господа.
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
Богатство прибавља много пријатеља, а сиромаха оставља пријатељ његов.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
Лажан сведок неће остати без кара, и ко говори лаж, неће побећи.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
Многи угађају кнезу, и свак је пријатељ човеку податљивом.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
На сиромаха мрзе сва браћа његова, још више се пријатељи његови удаљују од њега; виче за њима, али их нема.
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
Ко прибавља разум, љуби душу своју; и ко пази на мудрост, наћи ће добро.
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
Сведок лажан неће остати без кара, и ко говори лаж, погинуће.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
Не доликују безумном милине, ни слузи да влада кнезовима.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
Разум задржава човека од гнева, и част му је мимоићи кривицу.
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
Царева је срдња као рика младог лава, и љубав је његова као роса трави.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
Безуман је син мука оцу свом, и свадљивост женина непрестано прокисивање.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
Кућа и имање наслеђује се од отаца; а од Господа је разумна жена.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
Леност наводи тврд сан, и немарљива душа гладоваће.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
Ко држи заповести, чува душу своју; а ко не мари за путеве своје, погинуће.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
Господу позаима ко поклања сиромаху, и платиће му за добро његово.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
Карај сина свог докле има надања и на погибао његову да не прашта душа твоја.
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
Велик гнев показуј кад прашташ кар, и кад опростиш, после већма покарај.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
Слушај савет и примај наставу, да после будеш мудар.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
Много има мисли у срцу човечијем, али шта Господ науми оно ће остати.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
Жеља човеку треба да је да чини милост, а бољи је сиромах него лажа.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
Страх је Господњи на живот; у кога је он, борави сит, нити га походи зло.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
Лењивац крије руку своју у недра, ни к устима својим не приноси је.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
Удри подсмевача да луди омудра, и разумног накарај да разуме науку.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
Син срамотан и прекоран упропашћује оца и одгони матер.
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
Немој, сине, слушати науке која одводи од речи разумних.
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
Неваљао сведок подсмева се правди, и уста безбожника прождиру на неправду.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
Готови су подсмевачима судови и безумницима бој на леђа.
