Ordspråksboken 19
1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
Betre er ein fatigmann som ferdast lytelaust enn ein mann med range lippor som attpå er ein dåre.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
Den som er tankelaus i hugen, gjeng det gale, og den som stig for fort med føterne, han stig i miss.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
Mannsens eigi vitløysa fører til fall, men han harmast i sitt hjarta på Herren.
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
Velstand samla mange vener, men fatigmann vert skild frå venen sin.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
Det falske vitnet skal’kje verta urefst, og den som andar lygn, skal ikkje sleppa undan.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
Mange smeikjer den gjæve, og kvar mann er ven med den rauste.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
Fatigmanns brør hatar honom alle, enn meir dreg hans vener seg burt frå honom. Han fer etter ord som er inkjevetta.
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
Den som elskar si sjæl, han vinn seg vit, den som vaktar sitt skyn, skal finna lukka.
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
Det falske vitnet skal’kje verta urefst, og den som andar lygn, skal tynast.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
Det høver ei for dåren å hava gode dagar, enn mindre for ein træl å råda yver hovdingar.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
Mannsens klokskap gjev honom tol, og det er hans æra å tilgjeva brot.
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
Konungs harm er som når løva burar, men godhugen hans er som dogg i graset.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
Ein dårleg son er reint ei ulukka for far sin, og kjerringtrætta er som si-drop frå taket.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
Hus og gods er fedre-arv, men frå Herren kjem ei vitug kona.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
Leta svæver tungt i svevn, og letingen skal svelta.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
Den som tek vare på bodet, tek vare på sitt liv, den som ei ansar si åtferd, skal missa livet.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
Den som gjer miskunn mot armingen, låner til Herren, og av honom fær han vederlag for si velgjerning.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
Aga son din, for endå er det von, men lat deg ikkje driva til å drepa honom.
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
Den som er svært sinna, lyt bøta for det, for um du hjelper han, du gjer vondt verre.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
Høyr på råd og lat deg aga, so du til slutt kann verta vis.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
Mange tankar er i mannsens hjarta, men Herrens råd fær framgang.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
Mannsens miskunn er hans gode vilje, og fatig man er betre enn ein som lyg.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
Otte for Herren fører til liv, mett fær ein kvila og vert ikkje heimsøkt med vondt.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
Stikk den late si hand i fatet, so idest han ei ta ho upp att til munnen.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
Slær du spottaren, so vert uvitingen klok, og agar du den vituge, so fær han vit på kunnskap.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
Den som er vond med far sin og jagar mor si burt, han er ein son til skam og skjemd.
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
Høyr ikkje soleis på refsing, son min, at du villar deg burt frå kunnskaps ord!
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
Eit nidings-vitne spottar det som rett er, og munnen på gudlause gløyper urett.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
Refsingsdomar er ferdige for spottaren og slag for ryggen på dårar.
