Ordspråksboken 19
1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
Better is the poor man who walketh in his integrity, Than he who is of false lips and a fool.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
Moreover, that the soul be without knowledge is not good, And he that hasteth with is feet stumbleth.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
The folly of man destroyeth his way, And then his heart fretteth against the LORD.
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
Wealth maketh many friends; But the poor is separated from his neighbor.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
A false witness shall not be unpunished, And he that speaketh lies shall not escape.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
Many are they who caress the noble, And every one is the friend of him who giveth gifts.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
All the brethren of the poor man hate him; How much more do his friends go far from him! He runneth after their words, —they are gone!
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
He that getteth wisdom loveth himself; He that keepeth understanding shall find good.
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
A false witness shall not be unpunished, And he that speaketh lies shall perish.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
Luxury is not seemly for a fool; Much less should a servant have rule over princes.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
A man of understanding is slow to anger; Yea, it is his glory to pass over an offence.
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
The wrath of a king is like the roaring of a lion; But his favor, like dew upon the grass.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
A foolish son is a calamity to his father, And the contentions of a wife are a continual dropping.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
Houses and riches are an inheritance from fathers; But a prudent wife is from the LORD.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
Slothfulness casteth into a deep sleep, And the idle person shall suffer hunger.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
He that keepeth the commandment keepeth his life; But he that neglecteth his ways shall die.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
He who hath pity on the poor lendeth to the LORD, And that which he giveth will he repay him.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
Chasten thy son because there is hope, But let not thy soul desire to slay him.
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
A man of great wrath will suffer punishment; For if thou deliver him, yet must thou do it again.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
Listen to counsel and receive instruction, That thou mayst be wise in thy latter years.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
Many are the devices in the heart of a man; But the purpose of the LORD, that shall stand.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
The charm of a man is his kindness; And better is a poor man than a liar.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
The fear of the LORD tendeth to life, And he that hath it shall abide satisfied; He shall not be visited with evil.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
The slothful man dippeth his hand into the dish: He doth not bring it back even to his mouth.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
Strike the scoffer, and the simple will become prudent; Reprove a man of understanding, and he will discern knowledge.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
The son that causeth shame and disgrace doeth violence to his father, And chaseth away his mother.
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
Cease, my son, to listen to the instruction That causeth thee to wander from the words of knowledge!
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
A worthless witness scoffeth at justice, And the mouth of the wicked swalloweth down iniquity.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
Punishments are prepared for scoffers, And stripes for the back of fools.
