Ordspråksboken 18
1 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
Occasiones quærit qui vult recedere ab amico: omni tempore erit exprobrabilis.
2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
Non recipit stultus verba prudentiæ: nisi ea dixeris quæ versantur in corde eius.
3 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
Impius, cum in profundum venerit peccatorum, contemnit: sed sequitur eum ignominia et opprobrium.
4 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
Aqua profunda verba ex ore viri: et torrens redundans fons sapientiæ.
5 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
Accipere personam impii non est bonum, ut declines a veritate iudicii.
6 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
Labia stulti miscent se rixis: et os eius iurgia provocat.
7 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
Os stulti contritio eius: et labia ipsius, ruina animæ eius.
8 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
Verba bilinguis, quasi simplicia: et ipsa perveniunt usque ad interiora ventris. Pigrum deiicit timor: animæ autem effeminatorum esurient.
9 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
Qui mollis et dissolutus est in opere suo, frater est sua opera dissipantis.
10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
Turris fortissima, nomen Domini: ad ipsum currit iustus, et exaltabitur.
11 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
Substantia divitis urbs roboris eius, et quasi murus validus circumdans eum.
12 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
Antequam conteratur, exaltatur cor hominis: et antequam glorificetur, humiliatur.
13 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
Qui prius respondet quam audiat, stultum se esse demonstrat, et confusione dignum.
14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
Spiritus viri sustentat imbecillitatem suam: spiritum vero ad irascendum facilem quis poterit sustinere?
15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
Cor prudens possidebit scientiam: et auris sapientium quærit doctrinam.
16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
Donum hominis dilatat viam eius, et ante principes spatium ei facit.
17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
Iustus, prior est accusator sui: venit amicus eius, et investigabit eum.
18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
Contradictiones comprimit sors, et inter potentes quoque diiudicat.
19 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
Frater, qui adiuvatur a fratre, quasi civitas firma: et iudicia quasi vectes urbium.
20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
De fructu oris viri replebitur venter eius: et genimina labiorum ipsius saturabunt eum.
21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
Mors, et vita in manu linguæ: qui diligunt eam, comedent fructus eius.
22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
Qui invenit mulierem bonam, invenit bonum: et hauriet iucunditatem a Domino. Qui expellit mulierem bonam, expellit bonum: qui autem tenet adulteram, stultus est et impius.
23 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
Cum obsecrationibus loquetur pauper: et dives effabitur rigide.
24 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
Vir amabilis ad societatem, magis amicus erit, quam frater.
