Ordspråksboken 17
1 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
Bolji je zalogaj suha kruha s mirom nego sa svađom kuća puna žrtvene pečenke.
2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
Razuman sluga vlada nad sinom sramotnim i s braćom će dijeliti baštinu.
3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
Taljika je za srebro i peć za zlato, a srca iskušava Jahve sam.
4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
Zločinac rado sluša usne prijevarne, i lažac spremno prisluškuje pogubnu jeziku.
5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
Tko se ruga siromahu, podruguje se Stvoritelju njegovu, i tko se veseli nesreći, ne ostaje bez kazne.
6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
Unuci su vijenac starcima, a sinovima ures oci njihovi.
7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
Ne dolikuje budali uzvišena besjeda, a još manje odličniku usne lažljive.
8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
Dar je čarobni kamen u očima onoga koji ga daje: kamo se god okrene, uspijeva.
9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
Tko prikriva prijestup, traži ljubav, a tko glasinu širi, razgoni prijatelje.
10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
Razumna se ukor jače doima nego bezumna stotina udaraca.
11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
Opak čovjek ide samo za zlom, ali se okrutan glasnik šalje na nj.
12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
Bolje je nabasati na medvjedicu kojoj ugrabiše mlade nego na bezumnika u njegovoj ludosti.
13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
Tko dobro zlom uzvraća neće ukloniti nesreću od doma svojeg.
14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
Zametnuti svađu isto je kao pustiti poplavu: stoga prije nego svađa izbije, udalji se!
15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
Tko opravdava krivoga i tko osuđuje pravoga, obojica su mrski Jahvi.
16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
Čemu novac u ruci bezumnomu? Da njime mudrost kupi, kad nema razbora!
17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
Prijatelj ljubi u svako vrijeme, a u nevolji i bratom postaje.
18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
Nerazuman čovjek daje ruku i jamči pred svojim bližnjim.
19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
Grijeh ljubi tko ljubi svađu, i tko visoko diže svoja vrata, traži propast.
20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
Opak srcem ne nalazi sreće, i komu je jezik zao, zapada u nesreću.
21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
Tko rodi bezumna, na tugu mu je; a nije veseo ni otac budale.
22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
Veselo je srce izvrstan lijek, a neveseo duh suši kosti.
23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
Opaki prima dar iz njedara da bi iskrivio putove pravici.
24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
Razuman ima mudrost pred sobom, a bezumniku su oči na kraj zemlje.
25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
Briga je ocu bezuman sin i žalost roditeljki svojoj.
26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
Ne valja kažnjavati pravednika, a nije pravo ni tući odličnike.
27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
Tko usteže svoje riječi, razumije mudrost, i razuman je čovjek mirna duha.
28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
I luđak se smatra mudrim kada šuti i razumnim kad susteže svoje usne.
