Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
Hjertets råd hører mennesket til, men fra Herren får tungen sitt svar.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
Alle en manns veier er rene i hans egne øine, men Herren veier åndene.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Legg dine gjerninger på Herren, så skal dine råd ha fremgang.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Herren har gjort hver ting til dens øiemed, også den ugudelige til straffens dag.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
Enhver overmodig er en vederstyggelighet for Herren; visselig, en slik mann blir ikke ustraffet.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Ved kjærlighet og trofasthet utsones misgjerning, og den som frykter Herren, holder sig fra det onde.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Når Herren har behag i en manns ferd, da gjør han at endog hans fiender holder fred med ham.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Bedre er lite med rettferdighet enn stor vinning med urett.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Menneskets hjerte tenker ut sin vei, men Herren styrer hans gang.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Guddoms-ord er på kongens leber; hans munn skal ikke forsynde sig når han dømmer.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
Rett vekt og rette vektskåler hører Herren til; alle vektstener i pungen er hans verk.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Ugudelige gjerninger er en vederstyggelighet for konger; for ved rettferdighet blir tronen trygget.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
Rettferdige leber er til velbehag for konger, og den som taler det som rett er, elsker de.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
En konges vrede er dødens bud, men en vis mann stiller vreden.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
I lyset fra kongens åsyn er det liv, og hans nåde er som en sky med vårregn.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
Å vinne visdom - hvor meget bedre er det ikke enn gull! Og å vinne forstand er mere verdt enn sølv.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
De opriktiges vei er å holde sig fra det onde; den som akter på sin vei, bevarer sitt liv.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Forut for undergang går overmot, og forut for fall stolt mot.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
Det er bedre å være ydmyk sammen med dem som er i nød, enn å dele bytte med de overmodige.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
Den som akter på ordet, skal finne lykke, og den som setter sin lit til Herren, er salig.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
Den som er vis i hjertet, blir kalt forstandig, og lebers sødme fremmer lærdom.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Klokskap er en livsens kilde for dem som eier den, men dårers straff er deres egen dårskap.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
Den vises hjerte gjør hans munn forstandig og legger mere og mere lærdom på hans leber.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Milde ord er kostelig honning, søt for sjelen og en lægedom for kroppen.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Mangen vei tykkes en mann rett, men enden på det er dødens veier.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
Arbeiderens sult arbeider for ham; for hans munn driver ham frem.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
En niding graver en ulykkesgrav, og på hans leber er det likesom en fortærende ild.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
En falsk mann volder trette, og en øretuter skiller venn fra venn.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
En voldsmann forlokker sin næste og fører ham inn på en vei som ikke er god.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Den som lukker sine øine for å tenke på svik, og den som kniper sine leber sammen, han har allerede fullført det onde.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
Grå hår er en fager krone; den finnes på rettferdighets vei.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
Den langmodige er bedre enn en veldig helt, og den som styrer sitt sinn, er bedre enn den som inntar en by.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
I kappens fold rystes loddet, men avgjørelsen kommer alltid fra Herren.
