Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
Le disposizioni dell'animo [son] dell'uomo; Ma la risposta della lingua [è] dal Signore.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
Tutte le vie dell'uomo gli paiono pure; Ma il Signore pesa gli spiriti.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Rimetti le tue opere nel Signore, E i tuoi pensieri saranno stabiliti.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Il Signore ha fatto ogni cosa per sè stesso; Eziandio l'empio per lo giorno del male.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
Chiunque è altiero d'animo [è] abbominevole al Signore; D'ora in ora egli non resterà impunito.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
L'iniquità sarà purgata con benignità, e [con] verità; E per lo timor del Signore l'uomo si ritrae dal male.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Quando il Signore gradisce le vie dell'uomo, Pacifica con lui eziandio i suoi nemici.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Meglio [vale] poco con giustizia, Che grandi entrate senza dirittura.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Il cuor dell'uomo delibera della sua via; Ma il Signore dirizza i suoi passi.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Indovinamento [è] nelle labbra del re; La sua bocca non falla nel giudicio.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
La stadera, e le bilance giuste [son] del Signore; Tutti i pesi del sacchetto [son] sua opera.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Operare empiamente [è] abbominevole ai re; Perciocchè il trono sarà stabilito per giustizia.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
Le labbra giuste [son] quelle che i re gradiscono; Ed essi amano chi parla dirittamente.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
L'ira del re [son] messi di morte; Ma l'uomo savio la placherà.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
Nella chiarezza della faccia del re [vi è] vita; E la sua benevolenza [è] come la nuvola della pioggia della stagione della ricolta.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
Quant'[è] egli cosa migliore acquistar sapienza che oro! E [quant'è] egli cosa più eccellente acquistar prudenza che argento!
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
La strada degli [uomini] diritti [è] di stornarsi dal male; Chi osserva la sua via guarda l'anima sua.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
La superbia [viene] davanti alla ruina, E l'alterezza dello spirito davanti alla caduta.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
Meglio [è] essere umile di spirito co' mansueti, Che spartir le spoglie con gli altieri.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
Chi è intendente nella parola troverà bene; E beato chi si confida nel Signore.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
Il savio di cuore sarà chiamato intendente; E la dolcezza delle labbra aggiugnerà dottrina.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Il senno [è] una fonte di vita in coloro che ne son dotati; Ma l'ammaestramento degli stolti [è] stoltizia.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
Il cuor del[l'uomo] savio rende avveduta la sua bocca, E aggiunge dottrina alle sue labbra.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
I detti soavi [sono] un favo di miele, Dolcezza all'anima, e medicina alle ossa.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Vi è tal via che pare diritta all'uomo, Il fine della quale [son] le vie della morte.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
L'anima di chi si affatica si affatica per lui stesso; Perciocchè la sua bocca lo preme.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
L'uomo scellerato apparecchia del male; E in su le sue labbra [vi è] come un fuoco ardente.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
L'uomo perverso commette contese; E chi va sparlando disunisce gli amici.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
L'uomo violento seduce il suo compagno, E lo conduce per una via [che] non [è] buona.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Chi chiude gli occhi macchinando perversità, Dimena le labbra [quando] ha compiuto il male.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
La canutezza [è] una corona gloriosa; Ella si troverà nella via della giustizia.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
Meglio vale chi è lento all'ira, che il forte; E [meglio vale] chi signoreggia il suo cruccio, che un prenditor di città.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
La sorte è gittata nel grembo; Ma dal Signore [procede] tutto il giudicio di essa.
