Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
O KA makaukau o ko ke kanaka naau, A me ka pane ana o ke elelo, no Iehova mai ia.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
O na aoao a pau o ke kanaka ua maemae i kona maka iho; Aka, kaupaona o Iehova i na uhane.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
E hooili aku i kau mau hana maluna o Iehova, A e hookupaaia kou mau manao.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Hana iho la o Iehova i na mea a pau nona iho; I ka mea hewa hoi kekahi no ka la e poiuo ai.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
He hoopailua ia Iehova na naau kiekie a pau; Ina e kui kahi lima i kahi lima, aole nae e ole kona hoopaiia.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Ma ka lokomaikai a me ka oiaio ua kalaia ka hewa; Ma ka makau ia Iehova ka haalele ana i ka hewa.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
I ka manao oluolu ana o Iehova i ka aoao o ke kanaka, Noho launa no kona poe enemi ia ia.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Maikai kahi mea iki me ka pono hoi kekahi, Mamua o ka waiwai nui ke pono ole.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Noonoo iho la ko ke kanaka naau i kona aoao iho; Aka, na Iehova e alakai i kona mau kapuwai.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Aia ka olelo kupono ma na lehelehe o ke alii; Ma ka hooponopono ana aole i hewa kona waha.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
O ke kaupaona a me na mea anapaona pololei, na Iehova no ia; O kana hana no na mea anapaona a pau iloko o ka eke.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
He mea hoopailua no na alii ke hana hewa; No ka mea, ma ka pono i paa'i ka nohoalii.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
O ka makemake o na'lii. oia na lehelehe pono, A o ka mea olelo pololei, oia ka i alohaia.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
O ka huhu o ke alii, o na elele ia no ka make; O ke kanaka akamai, oia ke hoomaalili aku.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
Ma ka maka oluolu o ke alii ke ola, O kona lokomaikai hoi ua like me ke ao i ke kuaua hope.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
O ka loaa ana o ke akamai, ua maikai ia mamua o ke gula; O ka loaa ana o ka naauao, e pono ke kohoia mamua o ke kala.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
O ke alanui o ka poe pololei, hele ae la ia mai ka hewa aku; O ka mea malama i kona uhane, oia ke kiai i kona aoao.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Mamua o ka hina ana, ka haaheo, A mamua o ka haule ana ka naau kiekie.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
E aho ka naau haahaa iwaena o ka poe akahai, Mamua o ka hoopuunaue ana i ka waiwai pio me ka poe haaheo.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
O ka mea huli pono i kekahi mea e loaa ia ia ka maikai: O ka mea paulele ia Iehova e pomaikai ana oia.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
O ka mea naau akamai, e kapaia he naauao; Ma ka oluolu o na lehelehe e mahuahua ai ka ike.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
He punawai ola ka naauao i ka mea nona ia; O ke aoia mai o ka poe lapuwale, he lapuwale no ia.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
O ka mea naauao, ao no oia i kona waha iho; Hooponopono hoi oia i kona mau lehelehe.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
He mea ono na olelo oluolu. He ono i ka uhane, a he ola i ka iwi.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Pololei kekahi aoao i ko ke kanaka manao; Aka, o kona hope, oia na aoao o ka make.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
O ka mea hana, hana oia nana iho: O kona waha ka i koi mai ia ia.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
O ke kanaka aia, huai oia i ka ino; A ma kona mau lehelehe he ahi e aa ana.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
O ke kanaka hoopaapaa, hoeueu oia i ka hakaka; A o ka mea holoholo olelo, hookaawale no ia i na makamaka.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
O ke kanaka huhu, hoowalewale oia i kona hoalauna, Alakai hoi ia ia ma ka aoao maikai ole.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Hoopili oia i kona mau maka e noonoo ino ana: Naunau oia i kona lehelehe a hoomaopopo i ka hewa.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
He lei naui ke poohina, Ke loaa ia ma ka aoao o ka pono.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
Maikai ke ahonui mamua o ka ikaika; A o ka mea hoomalu i kona uhane mamua o ka mea hoopio I ke kulanakanhale.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
Ma ka puolo i hooleiia ai ka hailona, Na Iehova nae ka hooponopono ana.
