Ordspråksboken 16
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
Hjertets Raad er Menneskets sag. Tungens Svar er fra HERREN.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
En Mand holder al sin Færd for ren, men HERREN vejer Aander.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
Vælt dine Gerninger paa HERREN, saa skal dine Planer lykkes.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Alt skabte HERREN, hvert til sit, den gudløse ogsaa for Ulykkens Dag.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
Hver hovmodig er HERREN en Gru, visselig slipper han ikke for Straf.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Ved Mildhed og Troskab sones Brøde, ved HERRENS Frygt undviger man ondt.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Naar HERREN har Behag i et Menneskes Veje, gør han endog hans Fjender til Venner.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
Bedre er lidet med Retfærd end megen Vinding med Uret.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
Menneskets Hjerte udtænker hans Vej, men HERREN styrer hans Fjed.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
Der er Gudsdom paa Kongens Læber, ej fejler hans Mund, naar han dømmer.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
Ret Bismer og Vægtskaal er HERRENS, hans Værk er alle Posens Lodder.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
Gudløs Færd er Konger en Gru, thi ved Retfærd grundfæstes Tronen.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
Retfærdige Læber har Kongens Yndest, han elsker den, der taler oprigtigt.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
Kongens Vrede er Dødens Bud, Vismand evner at mildne den.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
I Kongens Aasyns Lys er der Liv, som Vaarregnens Sky er hans Yndest.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
At vinde Visdom er bedre end Guld, at vinde Indsigt mere end Sølv.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
De retsindiges Vej er at vige fra ondt; den vogter sit Liv, som agter paa sin Vej.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Hovmod gaar forud for Fald, Overmod forud for Snublen.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
Hellere sagtmodig med ydmyge end dele Bytte med stolte.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
Vel gaar det den, der mærker sig Ordet; lykkelig den, der stoler paa HERREN.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
Den vise kaldes forstandig, Læbernes Sødme øger Viden.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Kløgt er sin Mand en Livsens Kilde, Daarskab er Daarers Tugt.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
Den vises Hjerte giver Munden Kløgt, paa Læberne lægger det øget Viden.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Hulde Ord er som flydende Honning, søde for Sjælen og sunde for Legemet.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Mangen Vej synes Manden ret, og saa er dens Ende dog Dødens Veje.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
En Arbejders Hunger arbejder for ham, thi Mundens Krav driver paa ham.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
En Nidding graver Ulykkesgrave, det er, som brændte der Ild paa hans Læber.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
Rænkefuld Mand sætter Splid; den, der bagtaler, skiller Venner.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
Voldsmand lokker sin Næste og fører ham en Vej, der ikke er god.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
Den, der stirrer, har Rænker for; knibes Læberne sammen, har man fuldbyrdet ondt.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
Graa Haar er en dejlig Krone, den vindes paa Retfærds Vej.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
Større end Helt er sindig Mand, større at styre sit Sind end at tage en Stad.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
I Brystfolden rystes Loddet, det falder, som HERREN vil.
