Ordspråksboken 15
1 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.
Mildt svar døyver harm, men eit kvast ord vekkjer vreide.
2 De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.
Tunga åt vismenner gjev god kunnskap, men narreskap gøyser or munnen på dårar.
3 HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.
Allstad hev Herren augo sine, dei ser etter vonde og gode.
4 En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.
Linnmælt tunga er livsens tre, men range tunga gjev hjartesår.
5 Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.
Ein uviting vanvyrder far sin’s age, men den som agtar på refsing, vert klok.
6 Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.
Rettferdig manns hus eig stor rikdom, men d’er ugreida med ugudleg manns inntekt.
7 De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.
Vismanns-lippor strår ut kunnskap, men so er ei med dårehjarta.
8 De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.
Gudløysings offer er ei gruv for Herren, men bøn frå ærlege han likar godt.
9 En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.
Gudløysings veg er ei gruv for Herren, men han elskar den som renner etter rettferd.
10 Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.
Hard refsing fær den som gjeng ut av vegen, den som hatar age, skal døy.
11 Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan! (Sheol h7585)
Helheim og avgrunn ligg i dagen for Herren, kor mykje meir då menneskje-hjarto. (Sheol h7585)
12 Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.
Spottaren likar ikkje at ein lastar honom, til vismenner gjeng han ikkje.
13 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.
Gladværugt hjarta gjer andlitet ljost, men modet vert brote i hjartesorg.
14 Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.
Vitug manns hjarta søkjer kunnskap, men dåremunn fer berre med narreskap.
15 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.
Alle ein armings dagar er vonde, men den glade i hjarta hev gjestebod alltid.
16 Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.
Betre er lite med otte for Herren enn eigedom stor med uro attåt.
17 Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.
Betre ei nista av kål med kjærleik til enn gjødde uksen med hat attåt.
18 En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.
Brålyndt mann valdar trætta, men den toluge stiller kiv.
19 Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.
Vegen for letingen er som eit klungergjerde, men stigen er brøytt for dei ærlege.
20 En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
Ein vis son gjer far sin gleda, men eit dårlegt menneskje vanvyrder mor si.
21 I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.
Dårskap er gleda for vitlaus mann, men ein vitug mann gjeng beint fram.
22 Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
Råder vert til inkjes utan rådleggjing, men med mange rådgjevarar kjem dei i stand.
23 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
Mannen gled seg når munnen kann svara, og eit ord i rette tid, kor godt det er!
Den vituge gjeng livsens veg uppetter, for han vil sleppa burt frå helheimen der nede. (Sheol h7585)
25 Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.
Herren riv huset ned for dei ovmodige, men for enkja let han merkesteinen standa.
26 För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.
Vonde tankar er ei gruv for Herren, men milde ord er reine.
27 Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.
Den vinnekjære fær sitt hus i ulag, men den som hatar mutor, han skal liva.
28 Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.
Rettferdig tenkjer i sitt hjarta korleis han skal svara, men gudlause let vondskap gøysa ut or munnen.
29 HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.
Langt er Herren burte frå dei gudlause, men bøni frå rettferdige han høyrer.
30 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.
Ljos i augo hjarta gled, tidend god gjev merg i beini.
31 Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.
Det øyra som høyrer på rettleiding til livet, held seg gjerne med vismenn i lag.
32 Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.
Den som vandar age, vanvyrder si sjæl, den som høyrer på rettleiding, vinn seg vit.
33 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.
Otte for Herren er age til visdom, og fyre æra gjeng andmykt.
