Ordspråksboken 15
1 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.
Mampitolike habosehañe ty rehake malea, fe mitrobo haviñerañe ty volam-peha’e.
2 De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.
Mitolon-kilala an-katò ty famele’ i mahihitse, fe mipororoake hagegeañe ty vava’ i dagola.
3 HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.
Manitsike ze hene toetse o fihaino’ Iehovào, misary ty raty naho ty soa.
4 En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.
Hataen-kaveloñe ty fameleke mamere, fe mampikoritoke troke naho ama’e ty hamengohañe.
5 Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.
mañìnje ty fañòhan-drae’e ty dagola, fe mahilala ty mañaoñ’ anatse.
6 Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.
Vara bey ty añ’anjomba’ o vañoñeo, fe manolo-tsotry ty tombom-baro’ i lahiaga.
7 De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.
Mampiboele hilala ty fivimbi’ o mahihitseo; fe tsy izay ty tro’ i dagola.
8 De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.
Veta am’ Iehovà ty fisoroña’ o lo-tserekeo, fe ifalea’e ty halali’ o vantañeo.
9 En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.
Tiva am’ Iehovà ty taro’ i lahiaga, fe kokoa’e ty mañean-kavantañañe.
10 Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.
Mampalovilovy ty mandrìke amy lalañey te lafaeñe, mikoromake ty malaiñ’ endake.
11 Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan! (Sheol h7585)
Mivañavaña añatrefa’ Iehovà ty tanen-dolo naho i tsikeokeoke, sandrake ty arofo’ ondaty! (Sheol h7585)
12 Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.
Tsy kokoa’ ty mpanivetive te ereteñe; tsy tilihe’e ty mahihitse.
13 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.
Mampaviake vintañe ty arofo misomobotsòboke, fe mahafola-paiañe ty troke ngoma.
14 Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.
Mpitsoeke hilala ty troke maharendreke, fe mampibotseke hagegeañe ty vava’ i dagola.
15 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.
Fonga mavoiñe ty andro’ o misotrio, fe mitolon-tsabadidake ty arofo minembanembañe.
16 Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.
Hàmake ty kedeke mitrao-pañeveñañe am’ Iehovà, ta ty vara-bey reketse hekoheko.
17 Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.
Kitra’e anjotsoañe añañe am-pikokoañe, ta te anozoañe temboay vinondrake am-palaiñañe.
18 En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.
Mitrobo hotakotake ty mpiloa-tiñake, fe mampipendreñe fifandierañe ty malaon-kaviñerañe.
19 Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.
Iremberembeam-patike te añ’oloñolo’ i votro, fe dinamoke ty lala’ i vañoñey.
20 En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
Mahafale an-drae ty anake mahihitse, fe mañìnje rene t’indaty gege.
21 I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.
Hagegeañe ty mahaehake i seretse, fe vantan-dia t’indaty mahilala.
22 Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
Milesa ty safiry po-panolo-kevetse, fe mahaeneke te maro mpanoro.
23 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
Mahafale ondaty te mahafanoiñe ty falie’e, akore ty hasoa’ ty saontsy tandrife.
Mañambone ty lala’ o mahihitseo, iholiara’e i tsikeokeoke ambane ao. (Sheol h7585)
25 Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.
Hombota’ Iehovà ty akiba’ o mpirengevokeo, fe ajado’e ty efe-tane’ i vantotsey.
26 För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.
Tiva am’ Iehovà o fikitrofañeo, fe hiringiry ty saontsy mampanintsy.
27 Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.
Manolo-tsotry ty akiba’e ty mamory an-katramo, fe ho veloñe ty malaim-bokàñe.
28 Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.
Mañereñere ty hanoiña’e ty arofo’ i vantañey, fe mampipororoake haratiañe ty falie’ i lahiaga.
29 HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.
Lavitse o raty tserekeo t’Iehovà, fe janji’e ty halali’ o vañoñeo.
30 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.
Mahafale arofo ty fihaino miloeloe, vaho solik’ an-taolañe ty talily soa.
31 Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.
Amo mahihitseo ty himoneña’ ty aman-dravembia mitsendreñe anatse mahaveloñe.
32 Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.
Mañìnje ty vata’e ty malaiñ’ endake, fe manonton-kilala ty mitsatsike fanoroañe.
33 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.
Fañòhañe hihitse ty fañeveñañe am’ Iehovà, miaolo ty asiñe te mireke.
