Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Мудра жінка будує свій дім, а безумна своєю рукою руйнує його́.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Хто ходить в просто́ті своїй, боїться той Господа, а в ко́го доро́ги криві́, той пого́рджує Ним.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
На устах безу́мця галу́зка пихи́, а губи премудрих їх стережу́ть.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Де немає биків, там я́сла порожні, а щедрість врожа́ю — у силі вола́.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Сві́док правдивий не лже, а сві́док брехливий говорить неправду.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Насмішник шукає премудрости, — та надаре́мно, пізна́ння легке́ для розумного.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Ходи зда́лека від люди́ни безу́мної, і від того, в кого́ мудрих уст ти не бачив.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
Мудрість розумного — то розумі́ння дороги своєї, а глупо́та дурних — то ома́на.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Нерозумні сміються з гріха́, а між праведними — уподо́бання.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Серце знає гірко́ту своєї душі, і в радість його не втручається інший.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
Буде ви́гублений дім безбожних, а намет безневи́нних розкві́тне.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Буває, доро́га люди́ні здається простою, та кінець її — стежка до смерти.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Також іноді і від сміху́ болить серце, і закі́нчення радости — сму́ток.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Хто підступного серця, наси́титься той із доріг своїх, а добра люди́на — із чинів своїх.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Вірить безглу́здий в кожні́сіньке слово, а мудрий зважає на кро́ки свої.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Мудрий боїться й від злого вступає, нерозумний же гні́вається та сміли́вий.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Скорий на гнів учиняє глупо́ту, а люди́на лукава знена́виджена.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
Нерозумні глупо́ту вспадко́вують, а мудрі знання́м коронуються.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
Покло́няться злі перед добрими, а безбожники — при брамах праведного.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Убогий знена́виджений навіть ближнім своїм, а в багатого дру́зі числе́нні.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Хто погорджує ближнім своїм, той грішить, а ласка́вий до вбогих — блаже́нний.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Чи ж не блу́дять, хто о́ре лихе? А милість та правда для тих, хто о́ре добро́.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
Кожна праця прино́сить доста́ток, але́ праця уст в недоста́ток веде́.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
Корона премудрих — їхня му́дрість, а віне́ць нерозумних — глупо́та.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Свідок правдивий визво́лює душі, а свідок обма́нливий — бре́хні торо́чить.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
У Господньому стра́хові сильна наді́я, і Він пристано́вище ді́тям Своїм.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
Страх Господній — крини́ця життя, щоб віддаля́тися від пасток смерти.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
У числе́нності люду вели́чність царя, а в бра́ку народу — погибіль воло́даря.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Терпели́вий у гніві — багаторозумний, а гнівли́вий вчиняє глупо́ту.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Ла́гідне серце — життя то для тіла, а за́здрість — гнили́зна косте́й.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Хто тисне нужде́нного, той ображає свого Творця́, а хто милости́вий до вбогого, той поважає Його.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Безбожний у зло своє падає, а праведний повний надії й при смерті своїй.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
Мудрість має спочи́нок у серці розумного, а що в нутрі безумних, те ви́явиться.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Праведність люд підійма́є, а беззако́ння — то сором наро́дів.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Ласка царе́ва — рабо́ві розумному, гнів же його — проти того, хто соро́мить його.
