Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Bilge kadın evini yapar, Ahmak kadın evini kendi eliyle yıkar.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Doğru yolda yürüyen, RAB'den korkar, Yoldan sapan, RAB'bi hor görür.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
Ahmağın sözleri sırtına kötektir, Ama bilgenin dudakları kendisini korur.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Öküz yoksa yemlik boş kalır, Çünkü bol ürünü sağlayan öküzün gücüdür.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Güvenilir tanık yalan söylemez, Yalancı tanıksa yalan solur.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Alaycı bilgeliği arasa da bulamaz, Akıllı içinse bilgi edinmek kolaydır.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Akılsız kişiden uzak dur, Çünkü sana öğretecek bir şeyi yok.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
İhtiyatlı kişinin bilgeliği, ne yapacağını bilmektir, Akılsızların ahmaklığıysa aldanmaktır.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Ahmaklar suç sunusuyla alay eder, Dürüstler ise iyi niyetlidir.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Yürek kendi acısını bilir, Sevinciniyse kimse paylaşmaz.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
Kötü kişinin evi yerle bir edilecek, Doğru kişinin konutuysa bayındır olacak.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Öyle yol var ki, insana düz gibi görünür, Ama sonu ölümdür.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Gülerken bile yürek sızlayabilir, Sevinç bitince acı yine görünebilir.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Yüreği dönek olan tuttuğu yolun, İyi kişi de yaptıklarının ödülünü alacaktır.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Saf kişi her söze inanır, İhtiyatlı olansa attığı her adımı hesaplar.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Bilge kişi korktuğu için kötülükten uzaklaşır, Akılsızsa büyüklük taslayıp kendine güvenir.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Çabuk öfkelenen ahmakça davranır, Düzenbazdan herkes nefret eder.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
Saf kişilerin mirası akılsızlıktır, İhtiyatlı kişilerin tacı ise bilgidir.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
Alçaklar iyilerin önünde, Kötüler doğruların kapısında eğilirler.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Komşusu bile yoksulu sevmez, Oysa zenginin dostu çoktur.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Komşuyu hor görmek günahtır, Ne mutlu mazluma lütfedene!
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Kötülük tasarlayan yolunu şaşırmaz mı? Oysa iyilik tasarlayan sevgi ve sadakat kazanır.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
Her emek kazanç getirir, Ama boş lakırdı yoksulluğa götürür.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
Bilgelerin tacı servetleridir, Akılsızlarsa ahmaklıklarıyla tanınır.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Dürüst tanık can kurtarır, Yalancı tanık aldatıcıdır.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
RAB'den korkan tam güvenliktedir, RAB onun çocuklarına da sığınak olacaktır.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
RAB korkusu yaşam kaynağıdır, İnsanı ölüm tuzaklarından uzaklaştırır.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
Kralın yüceliği halkının çokluğuna bağlıdır, Halk yok olursa hükümdar da mahvolur.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Geç öfkelenen akıllıdır, Çabuk sinirlenen ahmaklığını gösterir.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Huzurlu yürek bedenin yaşam kaynağıdır, Hırs ise insanı için için yer bitirir.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Muhtacı ezen, Yaradanı'nı hor görüyor demektir. Yoksula acıyansa Yaradan'ı yüceltir.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Kötü kişi uğradığı felaketle yıkılır, Doğru insanın ölümde bile sığınacak yeri var.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
Bilgelik akıllı kişinin yüreğinde barınır, Akılsızlar arasında bile kendini belli eder.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Doğruluk bir ulusu yüceltir, Oysa günah herhangi bir halk için utançtır.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Kral sağduyulu kulunu beğenir, Utanç getirene öfkelenir.
