Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Mądra niewiasta buduje dom swój; ale go głupia rękami swemi rozwala.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Kto chodzi w szczerości swojej, boi się Pana; ale przewrotny w drogach swoich gardzi nim.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
W ustach głupiego jest rózga hardości; ale wargi mądrych strzegą ich.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Gdzie niemasz wołów, żłób jest próżny; ale siłą wołów mnoży się obfitość zboża.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Świadek prawdziwy nie kłamie; ale świadek fałszywy mówi kłamstwo.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Naśmiewca szuka mądrości, a nie znajduje; ale umiejętność roztropnemu jest snadna.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Idź precz od oblicza męża głupiego, gdyż nie znajdziesz przy nim warg umiejętności.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
Mądrość ostrożnego jest rozumieć drogę swoję, ale głupstwo głupich jest zdrada.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Każdy głupi nakrywa grzech, a między uprzejmymi mieszka przyjaźń.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Serce każdego uznaje gorzkość duszy swojej, a do wesela jego nie przymięsza się obcy.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
Dom niezbożnych zgładzony będzie; ale przybytek cnotliwych zakwitnie.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Zda się pod czas droga być prosta człowiekowi; wszakże dokończenie jej jest drogą na śmierć.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Także i w śmiechu boleje serce, a koniec wesela bywa smutek.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Drogami swemi nasyci się człowiek przewrotnego serca; ale się go chroni mąż dobry.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Prostak wierzy każdemu słowu; ale ostrożny zrozumiewa postępki swoje.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Mądry się boi, i odstępuje od złego; ale głupi dociera, i śmiałym jest.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Porywczy człowiek dopuszcza się głupstwa, a mąż złych myśli w nienawiści bywa.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
Głupstwo prostacy dziedzicznie trzymają; ale ostrożni bywają koronowani umiejętnością.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
źli się kłaniają przed dobrymi, a niepobożni stoją u drzwi sprawiedliwego.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Ubogi bywa i u przyjaciela swego w nienawiści; ale wiele jest tych, którzy bogatego miłują.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Bliźnim swym grzesznik pogardza; ale kto ma litość nad ubogimi, błogosławionym jest.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Izali nie błądzą, którzy wymyślają złe? a miłosierdzie i prawda należy tym, którzy wymyślają dobre.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
W każdej pracy bywa pożytek; ale gołe słowo warg tylko do nędzy służy.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
Bogactwo mądrych jest koroną ich; ale głupstwo głupich zostaje głupstwem.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Świadek prawdziwy wyzwala duszę; ale fałszywy kłamstwo mówi.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
Kto się boi Pana, ma ufanie mocne; a synowie jego ucieczkę mieć będą.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
Bojaźń Pańska jest źródło żywota ku uchronieniu się sideł śmierci.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
W mnóstwie ludu jest zacność królewska; ale w trosze ludu zniszczenie hetmana.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Nierychły do gniewu jest bogaty w rozum; ale porywczy pokazuje głupstwo.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Serce zdrowe jest żywotem ciała; ale zazdrość jest zgniłością w kościach.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Kto ciemięży ubogiego, uwłacza stworzycielowi jego; ale go czci, kto ma litość nad ubogim.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Dla złości swojej wygnany bywa niepobożny; ale sprawiedliwy nadzieję ma i przy śmierci swojej.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
W sercu mądrego odpoczywa mądrość, ale wnet poznać, co jest w sercu głupich.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Sprawiedliwość wywyższa naród; ale grzech jest ku pohańbieniu narodów.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Król łaskaw bywa na sługę roztropnego; ale się gniewa na tego, który mu hańbę czyni.
