< Ordspråksboken 14 >

1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Fanm saj la bati kay li, men fanm ensanse a demoli li ak pwòp men li.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Sila ki mache nan ladwati a gen lakrent SENYÈ a; men sila ki fè chemen kwochi a meprize li.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
Nan bouch a moun sòt la, se yon baton pou do li; men lèv a saj yo va pwoteje yo.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Kote nanpwen bèf, manjwa a pwòp; men se fòs a bèf la ki fè richès.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Yon temwen fidèl p ap bay manti; men yon fo temwen pale manti.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Yon mokè chache sajès, e li pa jwenn anyen; men konesans fasil pou sila ki gen bon konprann nan.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Kite prezans a yon moun ensanse, sinon ou p ap rekonèt pawòl a saj yo.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
Sajès a moun rezonab la se pou l konprann chemen li; men betiz a moun ensanse a se desepsyon.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Moun ensanse kontwole peche kon jwèt; men pami moun dwat yo, gen bòn volonte.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Kè a konnen pwòp amètim ak bonè li; men ak lòt, sa p ap pataje.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
Lakay mechan yo va detwi; men tant a moun dwat la va fleri.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Gen yon chemen ki sanble bon pou lòm; men fen li se chemen lanmò an.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Menm lè bouch ri, kè a ka gen doulè, e lajwa kon fini nan tristès.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Kè a ki pa fidèl va jwen rekonpans pou pwòp chemen li; men yon bon moun va rekonpanse pou sa li fè a.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Moun san konprann kwè nan tout bagay; men yon nonm k ap refleshi veye pa li yo.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Yon nonm saj fè atansyon pou l vire kite mal; men yon moun fou plen ògèy; li pa pè anyen.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Yon nonm kolerik aji nan foli, e yon nonm kokèn va rayi pa lòt yo.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
Moun san konprann yo gen foli kon eritaj; men moun rezonab lan kouwone ak konesans.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
Mal la va bese devan sa ki bon an; e mechan an devan pòtay a moun dwat la.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Malere a vin rayi menm pa vwazen li; men moun gwo kòb gen anpil zanmi.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Sila ki meprize vwazen li fè peche; men sila ki fè gras a malere a, beni.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Èske sila ki fòmante mechanste a, pa egare? Men ladousè avèk verite se pou sa yo ki fè sa ki bon.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
Nan tout travay gen pwofi; men pale anpil mennen nan povrete.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
Kouwòn saj yo se richès yo; men betiz moun ensanse se foli yo.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Yon vrè temwen sove lavi a moun; men sila ki pale manti pase moun nan betiz.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
Nan lakrent SENYÈ a, gen gwo konfyans; e pitit li yo va jwenn sekou.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
Lakrent SENYÈ a se yon fontèn dlo lavi, pou moun ka evite pèlen lanmò yo.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
Nan fòs kantite a pèp yo se glwa a yon wa, men afè prens ki manke moun gate nèt.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Sila ki lan nan kòlè a, gen gwo konprann; men sila ki fè fache vit, leve foli byen wo.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Yon kè trankil se lavi pou kò a; men pasyon fè tout zo yo pouri.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Sila ki oprime malere a ap vekse Kreyatè li; men sila ki gen bonte anvè pòv la, onore L.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Mechan an jete anba pa malfezans li; men moun ladwati a gen sekou lè l mouri.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
Sajès se nan kè a sila ki gen bon konprann nan; menm moun ensanse yo, nan kè, yo konnen.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Ladwati leve yon nasyon; men peche se yon gwo wont pou yon pèp.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Favè a wa a se anvè sèvitè ki aji ak sajès; men kòlè li se anvè sila ki fè gwo wont.

< Ordspråksboken 14 >