Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
La sagesse des femmes édifie la maison; leur folie la renverse de ses propres mains.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Qui craint l’Eternel va droit son chemin; qui le méprise suit des voies obliques.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
Dans la bouche de l’insensé éclôt l’orgueil; mais les lèvres des sages les en préservent.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Faute de bétail, le râtelier reste vide; c’est la vigueur du bœuf qui produit les riches moissons.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Un témoin loyal ne ment pas; un témoin mensonger n’exhale que faussetés.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Le persifleur recherche la sagesse: elle lui échappe; mais le savoir est facilement abordable à l’homme intelligent.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Quand tu te sépareras d’un homme sot, tu n’auras pas appris ce que c’est que des lèvres raisonnables.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
C’Est une sagesse chez l’homme prudent de bien discerner sa voie; la sottise des fous est une cause de tromperie.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Le péché se joue des insensés; parmi les hommes droits règne le contentement.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Le cœur seul sent l’amertume qui l’envahit; de même ses joies, l’étranger n’y est pour rien.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
La maison des méchants sera ruinée; la tente des hommes droits est florissante.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Tel chemin se présente tout uni devant l’homme et, finalement, il conduit à la mort.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Même dans le rire le cœur peut souffrir, et la joie elle-même finit en tristesse.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Un cœur dévoyé recueille le fruit de sa conduite; et l’homme de bien trouve sa satisfaction en lui-même.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Le niais croit tout; l’homme réfléchi considère chacun de ses pas.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Le sage est craintif et évite le mal; le sot se laisse entraîner et se croit en sûreté.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Un homme prompt à la colère fait des sottises; l’homme fertile en roueries s’attire la haine.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
Les niais ont en partage la sottise; la raison est la couronne des gens avisés.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
Les méchants baissent la tête devant les bons; et les impies se tiennent à la porte du juste.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Même pour son intime le pauvre est un objet d’antipathie; mais nombreux sont les amis du riche.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Qui méprise son prochain est fautif; mais heureux qui prend pitié des humbles!
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Certes, ils font fausse route, ceux qui machinent le mal; amour et bienveillance récompensent ceux qui méditent le bien.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
Tout effort sérieux donne du profit; les vaines paroles ne causent que des pertes.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
Pour les sages la richesse est une couronne; la folie des sots reste toujours folie.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Un témoin véridique sauve des existences; un témoin déloyal débite des faussetés.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
La crainte de l’Eternel vaut une place forte; on en fait un abri pour ses enfants.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
La crainte de l’Eternel est une source de vie; elle éloigne des pièges de la mort.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
Quand la nation s’accroit, c’est une gloire pour le roi; quand la population vient à manquer, c’est une ruine pour le prince.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Etre longanime, c’est faire preuve de grande intelligence; se montrer irascible, c’est mettre en relief sa sottise.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Un cœur paisible est un gage de vie pour le corps mais la jalousie est la carie des os.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Qui opprime le pauvre outrage son Créateur; qui a pitié de l’indigent l’honore.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Le méchant est accablé par son malheur; le juste a confiance jusque dans la mort.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
La sagesse réside dans un cœur intelligent; elle se fait remarquer parmi les sots.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
La justice grandit une nation; le crime est l’opprobre des peuples.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
La faveur du roi va au serviteur intelligent; celui qui agit sans vergogne est l’objet de sa colère.
