Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Elke wijze vrouw bouwt haar huis; maar die zeer dwaas is, breekt het af met haar handen.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Die in zijn oprechtheid wandelt, vreest den HEERE; maar die afwijkt in zijn wegen, veracht Hem.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
In den mond des dwazen is een roede des hoogmoeds; maar de lippen der wijzen bewaren hen.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Als er geen ossen zijn, zo is de krib rein; maar door de kracht van den os is der inkomsten veel.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Een waarachtig getuige zal niet liegen; maar een vals getuige blaast leugens.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
De spotter zoekt wijsheid, en er is gene; maar de wetenschap is voor den verstandige licht.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Ga weg van de tegenwoordigheid eens zotten mans; want gij zoudt bij hem geen lippen der wetenschap merken.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
De wijsheid des kloekzinnigen is zijn weg te verstaan; maar dwaasheid der zotten is bedriegerij.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Elke dwaas zal de schuld verbloemen; maar onder de oprechten is goedwilligheid.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Het hart kent zijn eigen bittere droefheid; en een vreemde zal zich met deszelfs blijdschap niet vermengen.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
Het huis der goddelozen zal verdelgd worden; maar de tent der oprechten zal bloeien.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Er is een weg, die iemand recht schijnt; maar het laatste van dien zijn wegen des doods.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Het hart zal ook in het lachen smart hebben; en het laatste van die blijdschap is droefheid.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Die afkerig van hart is, zal van zijn wegen verzadigd worden; maar een goed man van zichzelven.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
De slechte gelooft alle woord; maar de kloekzinnige merkt op zijn gang.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
De wijze vreest, en wijkt van het kwade; maar de zot is oplopende toornig, en zorgeloos.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Die haastig is tot toorn, zal dwaasheid doen; en een man van schandelijke verdichtselen zal gehaat worden.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
De slechten erven dwaasheid; maar de kloekzinnigen zullen zich met wetenschap kronen.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
De kwaden buigen voor het aangezicht der goeden neder, en de goddelozen voor de poorten des rechtvaardigen.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
De arme wordt zelfs van zijn vriend gehaat; maar de liefhebbers des rijken zijn vele.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Die zijn naaste veracht, zondigt; maar die zich der nederigen ontfermt, die is welgelukzalig.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Dwalen zij niet, die kwaad stichten? Maar weldadigheid en trouw is voor degenen, die goed stichten.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
In allen smartelijke arbeid is overschot; maar het woord der lippen strekt alleen tot gebrek.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
Der wijzen kroon is hun rijkdom; de dwaasheid der zotten is dwaasheid.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Een waarachtig getuige redt de zielen; maar die leugens blaast, is een bedrieger.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
In de vreze des HEEREN is een sterk vertrouwen, en Hij zal Zijn kinderen een Toevlucht wezen.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
De vreze des HEEREN is een springader des levens, om af te wijken van de strikken des doods.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
In de menigte des volks is des konings heerlijkheid; maar in gebrek van volk is eens vorsten verstoring.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
De lankmoedige is groot van verstand; maar die haastig is van gemoed, verheft de dwaasheid.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Een gezond hart is het leven des vleses; maar nijd is verrotting der beenderen.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Die den arme verdrukt, smaadt deszelfs Maker; maar die zich des nooddruftigen ontfermt, eert Hem.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
De goddeloze zal heengedreven worden in zijn kwaad; maar de rechtvaardige betrouwt zelfs in zijn dood.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
Wijsheid rust in het hart des verstandigen; maar wat in het binnenste der zotten is, wordt bekend.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Gerechtigheid verhoogt een volk, maar de zonde is een schandvlek der natien.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Het welbehagen des konings is over een verstandigen knecht; maar zijn verbolgenheid zal zijn over dengene, die beschaamd maakt.
