Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Kvinders Visdom har bygget sit Hus; men Daarskaben bryder det ned med sine Hænder.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Den, som vandrer i sin Oprigtighed, frygter Herren; men den, som gaar paa Krogveje, foragter ham.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
I Daarens Mund er Hovmods Ris; men de vises Læber skulle bevare dem selv.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Hvor ingen Øksne ere, der er Krybben ren; men megen Indtægt kommer ved Oksens Kraft.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Et trofast Vidne lyver ikke; men et falsk Vidne udblæser Løgne.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Spotteren søger Visdom, og han finder den ikke; men for den forstandige er Kundskab let.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Gak bort fra en Mand, som er en Daare; thi du vil ikke have fundet Kundskab paa hans Læber.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
Den kloges Visdom er, at han forstaar sig paa sin Vej; men Daarers Taabelighed er, at de blive bedragne.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Daarerne spottes af deres eget Skyldoffer; men med de oprigtige er Velbehageligheden.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Hjertet kender sin Sjæls Bitterhed, og en fremmed skal ikke blande sig i dets Glæde.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
De ugudeliges Hus skal ødelægges; men de retsindiges Telt skal blomstre.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Der er en Vej, som kan synes en Mand ret; men til sidst bliver den Vej til Døden.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Selv under Latteren føler Hjertet Smerte, og til sidst bliver Glæden Bedrøvelse.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Den, hvis Hjerte er afveget, skal mættes ved sine Veje, men den gode Mand ved det, han har i Eje.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Den uerfarne tror alting, men den kloge agter paa sin Gang.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Den vise frygter og viger fra ondt; men en Daare er overmodig, og tryg.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Den, som er hastig til Vrede, gør Daarlighed, og den underfundige Mand hades.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
De uvidende arve Daarlighed; men de kloge favne Kundskab.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
De onde maa bøje sig for de godes Ansigt og de ugudelige for den retfærdiges Porte.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Selv for sin Ven er den fattige forhadt; men mange ere de, som elske den rige.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Hvo som foragter sin Næste, synder; men den, som forbarmer sig over de elendige, er lyksalig.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Fare ikke de vild, som optænke ondt? men de, som optænke godt, finde Miskundhed og Troskab.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
I alt besværligt Arbejde er der Fordel; men hvor det bliver ved Læbers Ord, fører det kun til Mangel.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
De vises Rigdom er deres Krone; men Daarers Taabelighed bliver Taabelighed.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Et sanddru Vidne redder Sjæle, men den, som udblæser Løgn, er svigefuld.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
I Herrens Frygt har en et stærkt Værn, og for hans Børn skal der være en Tilflugt.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
Herrens Frygt er Livets Kilde, saa at man viger fra Dødens Snarer.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
At have meget Folk er en Konges Ære; men hvor Folket er borte, er det en Fyrstes Fordærvelse.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Den langmodige har megen Forstand; men den, som er hastig i Sindet, forraader Daarskab.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Et blidt Hjerte er Liv for Legemet; men Hidsighed er Raaddenhed for Benene,
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Hvo som fortrykker den ringe, forhaaner hans Skaber; men hvo som forbarmer sig over den fattige, ærer ham.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Den ugudelige styrtes for sin Ondskab; men den retfærdige har Fortrøstning i sin Død.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
I den forstandiges Hjerte hviler Visdommen; men i Daarers Indre giver den sig til Kende.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Retfærdighed ophøjer et Folk; men Synden er Folkenes Skændsel
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Kongens Velbehag er til en klog Tjener, men hans Vrede er over den, som gør Skam.
