Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Hikmətli qadın evini qurar, Səfeh qadın onu öz əli ilə uçurar.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Düz yol tutan Rəbdən qorxar, Yolunu azan Ona xor baxar.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
Səfeh lovğa sözlərinə görə kötək qazanar, Hikmətlinin dili onu qoruyar.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Öküz olmayan yerdə axur təmiz olar, Amma bol məhsul öküzün gücü ilə yaranar.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Doğru şahid yalan deməz, Yalançı şahid yalandan üzə durar.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Rişxəndçi hikmət axtaranda onu tapmaz, Dərrakəli adama bilik tapmaq asan olar.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Axmağın qarşısından çəkil, Onun dilində ağıllı söz tapmazsan.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
Uzaqgörən hikməti ilə öz yolunu anlar, Axmaq səfehliyi ilə öz-özünü aldadar.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Səfehlər günaha rişxənd edər, Əməlisalehlər bir-birini məmnun edər.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Ürək öz dərdini bilər, Özgələr onun sevincinə şərik olmaz.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
Şərin evi tar-mar olar, Əməlisalehlərin yurdu çiçək açar.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Yol var ki, insanın qarşısında düz görünür, Amma sonu ölümdür.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Ürək güləndə də qəmli olar, Sevincin sonunda da kədər var.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Azğın ürəklilər öz yollarının bəhrəsini doyunca yeyir, Yaxşı adam isə əməlinin əvəzini alır.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Cahil hər sözə inanar, Uzaqgörən hər addımına nəzər salar.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Hikmətli qorxub pislikdən dönər, Axmaq ehtiyatsızdır, özünə güvənər.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Hövsələsiz səfeh-səfeh iş görər, Pisniyyət adama nifrət edilər.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
Cahil səfehliyi irs alar, Uzaqgörənin başına bilik tacı qoyular.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
Pislər yaxşıların qarşısında, Şər adam isə salehin qapısında əyilər.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Yoxsula qonşusu da nifrət edər, Zəngini isə çox adam sevər.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Qonşusuna xor baxan günaha batar, Məzluma səxavət göstərən nə bəxtiyardır!
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Şər quranlar yolundan azmırlarmı? Məqsədi xeyirxahlıq olan xeyirxahlığa, sədaqətə çatar.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
Hər zəhmətdə bir fayda var, Boş sözlər insanı ehtiyac içində qoyar.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
Hikmətlinin başına sərvət tacı qoyular, Axmaqlar səfehliyi ilə tanınar.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Doğru şahid canları qurtarar, Yalançı şahid hiylə qurar.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
Rəbdən qorxan tam arxayındır, Çünki Rəbb onun övladlarının pənahıdır.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
Rəbb qorxusu həyat qaynağıdır, İnsanı ölüm tələsinə düşməkdən geri qaytarır.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
Padşahın əzəməti xalqın çoxluğu ilə bilinər, Əgər təbəələri olmasa, hökmdar süqut edər.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Gec qəzəblənənin böyük dərrakəsi var, Hövsələsizlərdən səfehlik çıxar.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Ürəyin rahatlığı cana həyat verər, Paxıllıqsa sümükləri çürüdər.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Kasıba zülm edən Yaradanına xor baxar, Yoxsula lütf göstərən Ona hörmət edər.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Şər adam pisliyi üzündən qovular, Salehin ölümündə belə, pənahı var.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
Hikmət dərrakəlinin qəlbində özünə rahat yuva qurar, Hətta axmaqların arasında da bəlli olar.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Salehlik bir milləti ucaldar, Günah ümmətləri utandırar.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Padşah ağıllı qulundan razı qalar, Adbatıransa onun qəzəbinə düçar olar.
