Ordspråksboken 14

1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.

١ حِكْمَةُ ٱلْمَرْأَةِ تَبْنِي بَيْتَهَا، وَٱلْحَمَاقَةُ تَهْدِمُهُ بِيَدِهَا.

2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

٢ اَلسَّالِكُ بِٱسْتِقَامَتِهِ يَتَّقِي ٱلرَّبَّ، وَٱلْمُعَوِّجُ طُرُقَهُ يَحْتَقِرُهُ.

3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

٣ فِي فَمِ ٱلْجَاهِلِ قَضِيبٌ لِكِبْرِيَائِهِ، أَمَّا شِفَاهُ ٱلْحُكَمَاءِ فَتَحْفَظُهُمْ.

4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

٤ حَيْثُ لَا بَقَرٌ فَٱلْمَعْلَفُ فَارِغٌ، وَكَثْرَةُ ٱلْغَلَّةِ بِقُوَّةِ ٱلثَّوْرِ.

5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.

٥ اَلشَّاهِدُ ٱلْأَمِينُ لَنْ يَكْذِبَ، وَٱلشَّاهِدُ ٱلزُّورُ يَتَفَوَّهُ بِٱلْأَكَاذِيبِ.

6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

٦ اَلْمُسْتَهْزِئُ يَطْلُبُ ٱلْحِكْمَةَ وَلَا يَجِدُهَا، وَٱلْمَعْرِفَةُ هَيِّنَةٌ لِلْفَهِيمِ.

7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

٧ اِذْهَبْ مِنْ قُدَّامِ رَجُلٍ جَاهِلٍ إِذْ لَا تَشْعُرُ بِشَفَتَيْ مَعْرِفَةٍ.

8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.

٨ حِكْمَةُ ٱلذَّكِيِّ فَهْمُ طَرِيقِهِ، وَغَبَاوَةُ ٱلْجُهَّالِ غِشٌّ.

9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

٩ اَلْجُهَّالُ يَسْتَهْزِئُونَ بِٱلْإِثْمِ، وَبَيْنَ ٱلْمُسْتَقِيمِينَ رِضًى.

10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

١٠ اَلْقَلْبُ يَعْرِفُ مَرَارَةَ نَفْسِهِ، وَبِفَرَحِهِ لَا يُشَارِكُهُ غَرِيبٌ.

11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.

١١ بَيْتُ ٱلْأَشْرَارِ يُخْرَبُ، وَخَيْمَةُ ٱلْمُسْتَقِيمِينَ تُزْهِرُ.

12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.

١٢ تُوجَدُ طَرِيقٌ تَظْهَرُ لِلْإِنْسَانِ مُسْتَقِيمَةً، وَعَاقِبَتُهَا طُرُقُ ٱلْمَوْتِ.

13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.

١٣ أَيْضًا فِي ٱلضِّحِكِ يَكْتَئِبُ ٱلْقَلْبُ، وَعَاقِبَةُ ٱلْفَرَحِ حُزْنٌ.

14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.

١٤ اَلْمُرْتَدُّ فِي ٱلْقَلْبِ يَشْبَعُ مِنْ طُرُقِهِ، وَٱلرَّجُلُ ٱلصَّالِحُ مِمَّا عِنْدَهُ.

15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

١٥ اَلْغَبِيُّ يُصَدِّقُ كُلَّ كَلِمَةٍ، وَٱلذَّكِيُّ يَنْتَبِهُ إِلَى خَطَوَاتِهِ.

16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.

١٦ اَلْحَكِيمُ يَخْشَى وَيَحِيدُ عَنِ ٱلشَّرِّ، وَٱلْجَاهِلُ يَتَصَلَّفُ وَيَثِقُ.

17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

١٧ اَلسَّرِيعُ ٱلْغَضَبِ يَعْمَلُ بِٱلْحَمَقِ، وَذُو ٱلْمَكَايِدِ يُشْنَأُ.

18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

١٨ اَلْأَغْبِيَاءُ يَرِثُونَ ٱلْحَمَاقَةَ، وَٱلْأَذْكِيَاءُ يُتَوَّجُونَ بِٱلْمَعْرِفَةِ.

19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.

١٩ ٱلْأَشْرَارُ يَنْحَنُونَ أَمَامَ ٱلْأَخْيَارِ، وَٱلْأَثَمَةُ لَدَى أَبْوَابِ ٱلصِّدِّيقِ.

20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

٢٠ أَيْضًا مِنْ قَرِيبِهِ يُبْغَضُ ٱلْفَقِيرُ، وَمُحِبُّو ٱلْغَنِيِّ كَثِيرُونَ.

21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

٢١ مَنْ يَحْتَقِرُ قَرِيبَهُ يُخْطِئُ، وَمَنْ يَرْحَمُ ٱلْمَسَاكِينَ فَطُوبَى لَهُ.

22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.

٢٢ أَمَا يَضِلُّ مُخْتَرِعُو ٱلشَّرِّ؟ أَمَّا ٱلرَّحْمَةُ وَٱلْحَقُّ فَيَهْدِيَانِ مُخْتَرِعِي ٱلْخَيْرِ.

23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

٢٣ فِي كُلِّ تَعَبٍ مَنْفَعَةٌ، وَكَلَامُ ٱلشَّفَتَيْنِ إِنَّمَا هُوَ إِلَى ٱلْفَقْرِ.

24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

٢٤ تَاجُ ٱلْحُكَمَاءِ غِنَاهُمْ. تَقَدُّمُ ٱلْجُهَّالِ حَمَاقَةٌ.

25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

٢٥ اَلشَّاهِدُ ٱلْأَمِينُ مُنَجِّي ٱلنُّفُوسِ، وَمَنْ يَتَفَوَّهُ بِٱلْأَكَاذِيبِ فَغِشٌّ.

26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

٢٦ فِي مَخَافَةِ ٱلرَّبِّ ثِقَةٌ شَدِيدَةٌ، وَيَكُونُ لِبَنِيهِ مَلْجَأٌ.

27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

٢٧ مَخَافَةُ ٱلرَّبِّ يَنْبُوعُ حَيَاةٍ لِلْحَيَدَانِ عَنْ أَشْرَاكِ ٱلْمَوْتِ.

28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

٢٨ فِي كَثْرَةِ ٱلشَّعْبِ زِينَةُ ٱلْمَلِكِ، وَفِي عَدَمِ ٱلْقَوْمِ هَلَاكُ ٱلْأَمِيرِ.

29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

٢٩ بَطِيءُ ٱلْغَضَبِ كَثِيرُ ٱلْفَهْمِ، وَقَصِيرُ ٱلرُّوحِ مُعَلِّي ٱلْحَمَقِ.

30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.

٣٠ حَيَاةُ ٱلْجَسَدِ هُدُوءُ ٱلْقَلْبِ، وَنَخْرُ ٱلْعِظَامِ ٱلْحَسَدُ.

31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

٣١ ظَالِمُ ٱلْفَقِيرِ يُعَيِّرُ خَالِقَهُ، وَيُمَجِّدُهُ رَاحِمُ ٱلْمِسْكِينِ.

32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

٣٢ اَلشِّرِّيرُ يُطْرَدُ بِشَرِّهِ، أَمَّا ٱلصِّدِّيقُ فَوَاثِقٌ عِنْدَ مَوْتِهِ.

33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

٣٣ فِي قَلْبِ ٱلْفَهِيمِ تَسْتَقِرُّ ٱلْحِكْمَةُ، وَمَا فِي دَاخِلِ ٱلْجُهَّالِ يُعْرَفُ.

34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

٣٤ اَلْبِرُّ يَرْفَعُ شَأْنَ ٱلْأُمَّةِ، وَعَارُ ٱلشُّعُوبِ ٱلْخَطِيَّةُ.

35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.

٣٥ رِضْوَانُ ٱلْمَلِكِ عَلَى ٱلْعَبْدِ ٱلْفَطِنِ، وَسَخَطُهُ يَكُونُ عَلَى ٱلْمُخْزِي.