< Ordspråksboken 13 >
1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
Syn mądry przyjmuje ćwiczenie ojcowskie, ale naśmiewca nie słucha strofowania.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
Każdy będzie pożywał dobrego z owocu ust swoich; ale dusza przewrotnych krzywdy pożywać będzie.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
Kto strzeże ust swych, strzeże duszy swojej; kto lekkomyślnie otwiera wargi swe, będzie starty.
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
Dusza leniwego żąda, a nic nie ma; ale dusza pracowitych zbogaci się.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
Słowa kłamliwego nienawidzi sprawiedliwy; ale niezbożny staje się obrzydliwym i shańbionym.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
Sprawiedliwość strzeże tego, który żyje bez zmazy; ale niezbożność podwraca grzesznika.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
Znajduje się taki co się czyni bogatym, a nie ma nic; i taki, co się czyni ubogim, choć ma wiele bogactw.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
Okup żywota człowieczego jest bogactwo jego; ale ubogi nie słucha łajania.
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
Światłość sprawiedliwych jasna: ale pochodnia bezbożnych zgaśnie.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
Samą tylko pychą człowiek zwady wszczyna, ale przy tych, co radę przyjmują, jest mądrość.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
Bogactwa źle nabyte umniejszą się; ale kto je zgromadza ręką swą, przyczynia ich.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
Nadzieja długa wątli serce; ale żądość wypełniona jest drzewem żywota.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
Kto gardzi słowem Bożem, sam sobie szkodzi; ale kto się boi przykazania jego, odniesie nagrodę.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
Nauka mądrego jest źródłem żywota ku ochronieniu się sideł śmierci.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
Rozum dobry daje łaskę; ale droga przewrotnych jest przykra.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
Każdy ostrożny umiejętnie sobie poczyna; ale głupi rozpościera głupstwo.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
Poseł niezbożny upada we złe; ale poseł wierny jest lekarstwem.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
Ubóstwo i zelżywość przyjdzie na tego, który się wyłamuje z karności; ale kto przestrzega upominania, wysławiony będzie.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
Żądność wypełniona słodka jest duszy; ale odstąpić od złego, głupim jest obrzydliwością.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
Kto chodzi z mądrymi, mądrym będzie; ale kto towarzyszy z głupimi, startym będzie.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
Nieszczęście grzeszników ściga; ale sprawiedliwym Bóg dobrem nagrodzi.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
Dobry człowiek zostawia dziedzictwo synom synów swoich; ale majętność grzesznika sprawiedliwemu zachowana bywa.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
Obfita żywność na roli ubogich, a drugi ginie przez nieroztropność.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
Kto zawściąga rózgi swej, ma w nienawiści syna swego; ale kto go miłuje, wczas go karze.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
Sprawiedliwy je, i nasyca duszę swoję; ale żołądek niezbożnych niedostatek cierpi.