Ordspråksboken 13
1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
L’Enfant sage suit la morale de son père; mais le libertin n’écoute aucun reproche.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
L’Homme doit à l’usage de la parole le bien dont il jouit; les gens violents ne rêvent que violence.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
Mettre un frein à sa bouche, c’est sauvegarder sa personne; ouvrir largement ses lèvres, c’est préparer sa ruine.
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
Le paresseux a l’âme remplie de désirs et n’arrive à rien; l’âme des gens actifs nage dans l’abondance.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
Le juste hait tout ce qui est mensonge; le méchant prodigue avanies et affronts.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
La vertu protège celui qui marche intègre la méchanceté perd les malfaiteurs.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
Tel fait le riche et n’a rien, tel fait le pauvre et possède une grande fortune.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
La richesse peut servir à l’homme à racheter sa vie, mais le pauvre est inaccessible à la menace.
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
La lumière des justes répand une joyeuse clarté; la lampe des méchants est fumeuse.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
Rien de tel que l’arrogance pour engendrer des querelles; la sagesse est avec ceux qui se laissent conseiller.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
La richesse venue comme par un souffle va en diminuant; qui amasse poignée par poignée la voit s’augmenter.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
Une espérance qui traîne en longueur est un crève-cœur; un désir satisfait est un arbre de vie.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
Qui dédaigne un ordre en éprouve du dommage; qui respecte un commandement en est récompensé.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
L’Enseignement du sage est une source de vie: il éloigne des pièges de la mort.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
Un esprit bienveillant procure la sympathie; mais la voie des perfides est invariablement stérile.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
Tout homme avisé agit avec réflexion; le sot donne libre cours à sa folie.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
Un mandataire pervers tombe dans le malheur, le messager consciencieux est un bienfait.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
Qui abandonne la morale ne rencontre que misère et honte; qui tient compte des remontrances est honoré.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
Un désir qui se réalise est une joie pour l’âme; s’abstenir du mal fait horreur aux sots.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
Frayer avec les sages, c’est devenir sage; fréquenter les sots, c’est devenir mauvais.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
Le mal poursuit les pécheurs; le bien est la récompense des justes.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
L’Homme de bien transmet son héritage aux enfants de ses enfants, mais la richesse du pécheur est réservée au juste.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
Le champ bien cultivé du pauvre donne des vivres abondants; il en est qui se perdent par l’absence de toute règle.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
Ménager les coups de verge, c’est haïr son enfant; mais avoir soin de le corriger, c’est l’aimer.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
Le juste mange pour apaiser sa faim; mais le ventre des méchants n’en a jamais assez.
