Ordspråksboken 13
1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
Chapa ching chun anu le apan ahilna angaijin, miduhdah lou vang chu min aphona jong iman-agel jipoi.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
Chihna kamcheng in an-pha akimu thei jin, jou le nal jenga thuseipan vang pumthoa mu ding bou agel in ahi.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
Alei kituh tang joupa chu kihinso tei ding, koi hileh alei tuhtang thei lou chu mangthah tei ding ahi.
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
Mithase hon nehding tampi angaicha jiuvin, hinlah miching in nehding lungkim sel-in amujin ahi.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
Midih in jousei abol ngaipon, midihlou vang chun jumna le ngailutna beijin na-atongdoh jin ahi.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
Milungdih chu adihna jal in ahoidoh jin, miphalou vang chu chonsetnan apui mangthah jitai.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
Mi kimkhat chu hao akisah lheh jin, hinlah ima aneideh poi. Mi kimkhatma chu akivai chatsah lheh jin, hinlah nei le gou kimsel-in aneijin ahi.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
Mihem khat chun anei le agou jal’a ahinkho akilhatdoh ahin, hinlah mivaicha ding in kilhatdoh jouna aum jipoi.
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
Midihte chu thaomei bang in avah jing in, miphaloute thaomei vang hetman louva mit ding ahi.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
Kiletsahna jeh’in thungai loute akitoh thei jipon, kineosah a min ahilna kisante ding in vang chihna ahi.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
Gangtah’a kimu nei le gou chu hetman louva bei ding, nei le gou kholkhom lelepa-a vang chu tam cheh cheh ding ahi.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
Kinepna bang aso-lou teng, mihem lungthim atongkha jin, hinlah lungtup molsana chu hin-thingphung banga hing jing ding ahi.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
Min ahilna ngainom loupa chunga manthahna lhung ding, koi hileh thupeh ngaisanga chu kipaman chang tei ding ahi.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
Miching mihilna chu hinna twinah tobang ahin, hitobang kihilna sang chan chun thina apeldoh teidiu ahi.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
Lungdih kiti hin thilpha atongdoh jin, kitahna beihel mi vang chu mangthah ding ahi.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
Miching ho chun akalson masang in ageltoh masa jin, mingol hon vang geltoh masa louvin, angolnau atah lang jiuvin ahi.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
Thupole miphalou chun miho lunggim hesoh alhut peh jin, ngansena chang tahsan um mi vang chun lungdamna jeng alhut jin ahi.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
Seingai loupa chunga chun gentheina le vetsetna alhung jin, min ahilna chan ngaipa vang chu jabolna chang tei ding ahi.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
Ngaichat khat toh molso nahi hinkhoa dinga lungkimna ahin, hinlah thilse jamsan ding hi mingol hon athet jiuvin ahi.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
Miching toh kivop chu aching in, mingol toh kivoppan vang setna ato tei ding ahi.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
Chonseho chu setna ajui jiuvin, midihte vang chu phatthei nan ajui jing un ahi.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
Mipha chun atute khang geija din gou adalhah peh jin, chonseten akhol nei le gou vang chu michonpha ho ding ahibouve.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
Vaichaten lou alho teng, neh ding nengchat in akhol khom un, hinlah adihlouva thutan ten achom peh jitauve.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
Achate mol’a jep loupa chun, mol aboh ding nom lou ahin, hinlah achate ngailutna neipa chun lungthim phatah mangchan ahil-jin ahi.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
Midih chun lung nachim tah’a neh ding anei jing in, hinlah miphalou ho chu gelkel’a oi-thep ding ahiuve.
