Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Ko ia ʻoku manako ki he ako ʻoku manako ki he poto: ka ko ia ʻoku fehiʻa ki he valoki ʻoku anga fakamanu ia.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
ʻOku finangalo lelei ʻa Sihova ki he tangata angalelei: ka ʻe fakamaau ʻe ia ʻae tangata ʻoku filioʻi kovi.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
ʻE ʻikai fokotuʻumaʻu ha tangata ʻe he angahala: ka ʻe ʻikai ngaue ʻae aka ʻoe māʻoniʻoni.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
Ko e fefine angalelei ko e tatā ia ki hono husepāniti: ka ko ia ʻoku fakamā ʻoku hangē ia ko e popo ki hono ngaahi hui.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
ʻOku totonu ʻae ngaahi mahalo ʻae māʻoniʻoni: ka ko e ngaahi fakakaukau ʻae angahala ko e kākā ia.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
ʻOku alea ʻae angahala ke tatali toitoi ke lilingi toto: ka ʻoku fakamoʻui ʻakinautolu ʻe he ngutu ʻoe angatonu.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
ʻOku tulaki hifo ʻae angahala, pea ʻikai ʻakinautolu: ka ʻe tuʻumaʻu ʻae fale ʻoe māʻoniʻoni.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
ʻE fakamālōʻia, ʻae tangata ʻo fakatatau ki heʻene poto: ka ʻe manukiʻi ia ʻaia ʻoku loto talangataʻa.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Ko ia ʻoku fehiʻanekina, ka ʻoku tauhi ia ʻe ia pe, ʻoku lelei lahi hake ia ʻiate ia ʻoku fakaongoongolelei ia, ʻe ia pe, kae masiva meʻakai.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
ʻOku tokangaʻi ʻe he tangata māʻoniʻoni ʻae moʻui ʻa ʻene manu: ka ko e manavaʻofa ʻae angahala ko e fakamālohi pe ia.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Ko ia ʻoku faʻa keli hono potu kelekele ʻe mākona ia ʻi he meʻakai: ka ko ia ʻoku muimui ki he kakai vale ʻoku masiva ia ʻi he ʻilo.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
ʻOku manako ʻae angahala ki he kolo ʻae kakai angakovi: ka ʻoku tupu ʻae fua mei he aka ʻoe māʻoniʻoni.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
ʻOku tauheleʻi ʻae angahala ʻe he talangataʻa ʻa hono loungutu: ka ʻe hao mai ʻae angatonu mei he kovi.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
ʻE fakamākona ʻae tangata ʻaki ʻae lelei ʻi he fua ʻo hono ngutu: pea ʻe ʻomi ki he tangata ʻae tupu ʻoe ngāue ʻa hono nima.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
ʻOku totonu ʻae hala ʻoe vale ʻi hono mata ʻoʻona: ka ko ia ʻoku ongoʻi ʻae akonaki ʻoku poto ia.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
ʻOku ʻilo leva ʻae ʻita ʻoe vale: ka ʻoku ʻufiʻufi ʻe he tangata fakamākukanga ʻae fakamā.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Ko ia ʻoku lea ʻaki ʻae moʻoni ʻoku fakahā ʻe ia ʻae māʻoniʻoni: ka ʻoku fakahā ʻae kākā ʻe he fakamoʻoni loi.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
ʻOku ai ʻaia ʻoka lea ʻoku hangē ko e tui ʻaki ha heletā: ka ko e meʻa fakamoʻui ʻae ʻelelo ʻoe poto.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
ʻE fokotuʻumaʻu ʻo taʻengata ʻae loungutu ʻoku lea ʻaki ʻae moʻoni: ka ʻoku ʻosi ʻi he kemo pe taha ʻae ʻelelo ʻoku loi.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
ʻOku ai ʻae kākā ʻi he loto ʻonautolu ʻoku filioʻi kovi: ka ʻoku ai ʻae fiefia kiate kinautolu ʻoku alea ki he melino.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
ʻOku ʻikai ha kovi ʻe hoko ki he angatonu: ka ʻe fakafonu ʻaki ʻae kovi ʻae angahala.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
Ko e meʻa fakalielia kia Sihova ʻae loungutu faʻa loi: ka ʻoku fiefia ia ʻiate kinautolu ʻoku fai fakamoʻomoʻoni.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
ʻOku fakafufū ʻe he tangata fakamākukanga ʻa ʻene ʻilo: ka ʻoku fakahā ʻe he loto ʻoe vale ʻae vale.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
ʻE maʻu ʻae pule ʻe he nima ʻoe faʻa ngāue: ka ʻe moʻulaloa ki he tukuhau ʻaia ʻoku fakapikopiko.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Ko e māfasia ʻi he loto ʻoe tangata ʻoku mapelu ai ia: ka ʻoku fakafiefiaʻi ia ʻe he lea lelei.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
ʻOku lelei hake ʻae māʻoniʻoni ʻi hono kaungāʻapi: ka ʻoku kākāʻia ʻae angahala ʻe honau hala.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
ʻOku ʻikai ke taʻo ʻe he tangata fakapikopiko ʻae meʻa naʻa ne maʻu ʻi heʻene tuli: ka ʻoku mahuʻinga ʻae koloa ʻoe tangata faʻa ngāue.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
ʻOku ai ʻae moʻui ʻi he hala ʻoe māʻoniʻoni, pea ʻi hono ʻalunga ʻoku ʻikai ai ha mate.
