Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Kas labprāt panes pārmācīšanu, tas mīļo atzīšanu, bet kas nepanes rājienu, tas paliek muļķis.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
Kas labs, tas Tam Kungam patīkams, bet vīru, kas viltu perē viņš pazudina.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
Cilvēks nepastāvēs, kad ir bezdievīgs, bet taisno sakne netaps kustināta.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
Tikla sieva ir sava vīra kronis, bet netikla ir kā puve viņa kaulos.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
Taisno domas ir tiesa, bet bezdievīgo padomi viltība.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
Bezdievīgo vārdi glūn uz asinīm; bet taisno mute tos izpestī.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Bezdievīgie top iznīcināti, ka to vairs nav; bet taisno nams pastāvēs.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
Kā kuram saprašana, tā viņam slava; bet par apsmieklu būs, kam netikla sirds.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Labāks tas zemais, kas sev pašam par kalpu, nekā kas lepojās, un maizes nav.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Taisnais gādā par sava lopa dzīvību, bet bezdievīgo sirds ir nežēlīga.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Kas savu zemi kopj, būs maizes paēdis, bet kas niekus triec, tam nav jēgas.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
Bezdievīgais traucās pēc blēžu medījuma; bet taisno sakne nes augļus.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
Ļaunais savaldzinājās savas mutes grēkos; bet taisnais izies no bēdām.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
Pēc savas mutes augļiem ikviens top pieēdināts ar labumu, un cilvēkam top maksāts pēc viņa roku darbiem.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
Ģeķa ceļš ir taisns paša acīs, bet kas padomam klausa, tas ir gudrs.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
Ģeķa apskaišanās tūdaļ top zināma; bet kas slēpj, ka ir apkaunots, tas ir gudrs.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Kas patiesību runā, tas saka taisnību; bet nepatiess liecinieks teic melus.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Dažs aplam runājot kā ar zobenu iedur; bet gudro mēle ir zāles, kas dziedina.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
Patiesa mute pastāvēs mūžīgi, bet viltīga mēle tik acumirkli.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
Viltība ir sirdī tiem, kas ļaunu perē; bet kas dod miera padomu, dara prieku.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Taisnam nekāds ļaunums nenotiks, bet bezdievīgiem ļaunuma uzies papilnam.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
Viltīgas lūpas Tam Kungam ir negantība; bet kas uzticību dara, tas viņam labi patīk.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
Gudrs cilvēks neizteic savu padomu; bet nejēgu sirds izkliedz ģeķību.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
Čakla roka valdīs, bet slinka dos meslus.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Raizes sirdī nospiež cilvēku, bet labs vārds to iepriecina.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
Taisnais savam tuvākam rāda ceļu, bet bezdievīgo ceļš maldina.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
Sliņķis neceps savu medījumu, bet uzcītīgam cilvēkam ir skaista manta.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
Uz taisnības ceļa ir dzīvība, un uz viņas ceļa tekām nav nāve.
