Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
[Qui diligit disciplinam diligit scientiam; qui autem odit increpationes insipiens est.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
Qui bonus est hauriet gratiam a Domino; qui autem confidit in cogitationibus suis impie agit.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
Non roborabitur homo ex impietate, et radix justorum non commovebitur.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
Mulier diligens corona est viro suo; et putredo in ossibus ejus, quæ confusione res dignas gerit.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
Cogitationes justorum judicia, et consilia impiorum fraudulenta.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
Verba impiorum insidiantur sanguini; os justorum liberabit eos.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Verte impios, et non erunt; domus autem justorum permanebit.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
Doctrina sua noscetur vir; qui autem vanus et excors est patebit contemptui.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Melior est pauper et sufficiens sibi quam gloriosus et indigens pane.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Novit justus jumentorum suorum animas; viscera autem impiorum crudelia.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Qui operatur terram suam satiabitur panibus; qui autem sectatur otium stultissimus est. Qui suavis est in vini demorationibus, in suis munitionibus relinquit contumeliam.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
Desiderium impii munimentum est pessimorum; radix autem justorum proficiet.]
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
[Propter peccata labiorum ruina proximat malo; effugiet autem justus de angustia.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
De fructu oris sui unusquisque replebitur bonis, et juxta opera manuum suarum retribuetur ei.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
Via stulti recta in oculis ejus; qui autem sapiens est audit consilia.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
Fatuus statim indicat iram suam; qui autem dissimulat injuriam callidus est.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Qui quod novit loquitur, index justitiæ est; qui autem mentitur, testis est fraudulentus.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Est qui promittit, et quasi gladio pungitur conscientiæ: lingua autem sapientium sanitas est.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
Labium veritatis firmum erit in perpetuum; qui autem testis est repentinus, concinnat linguam mendacii.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
Dolus in corde cogitantium mala; qui autem pacis ineunt consilia, sequitur eos gaudium.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Non contristabit justum quidquid ei acciderit: impii autem replebuntur malo.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
Abominatio est Domino labia mendacia; qui autem fideliter agunt placent ei.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
Homo versatus celat scientiam, et cor insipientium provocat stultitiam.]
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
[Manus fortium dominabitur; quæ autem remissa est, tributis serviet.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Mœror in corde viri humiliabit illum, et sermone bono lætificabitur.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
Qui negligit damnum propter amicum, justus est; iter autem impiorum decipiet eos.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
Non inveniet fraudulentus lucrum, et substantia hominis erit auri pretium.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
In semita justitiæ vita; iter autem devium ducit ad mortem.]
