Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Qui aime la correction, aime la science; qui hait la réprimande, reste stupide.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
L'homme de bien obtient la faveur de l'Éternel; mais Il châtie l'homme d'intrigue.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
Point de stabilité pour l'homme dans l'impiété; mais la racine des justes n'est point vacillante.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
La femme forte est la couronne de son mari; mais celle qui est sa honte, est comme une carie dans ses os.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
Dans leurs plans les justes n'ont en vue que le droit; les moyens des impies, c'est la fraude.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
Ce dont parlent les impies, c'est de guetter des victimes; mais la bouche du juste les délivre.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Une fois renversés les méchants cessent d'être; mais la maison des justes demeure.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
L'homme est estimé à proportion de son sens; et qui n'a pas le sens droit, tombe dans le mépris.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Mieux vaut celui dont l'état est humble, et qui a un serviteur, que le glorieux qui manque de pain.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Le juste connaît les besoins de son bétail; les entrailles des impies sont impitoyables.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Celui qui cultive son champ, a du pain en abondance; mais celui qui recherche les fainéants, manque de sens.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
L'impie désire l'appui des méchants; la racine qu'ont les justes, leur donne [un appui].
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
Les péchés de la langue couvrent un piège funeste; mais le juste échappe à l'angoisse.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
Par les fruits de sa bouche l'homme est rassasié de biens; et ce que fait sa main, est rendu à l'homme.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
La voie de l'insensé est droite à ses yeux; mais celui qui écoute un conseil, est sage.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
Le chagrin du méchant se montre au moment même; mais celui qui dissimule un affront, est prudent.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Celui qu'anime la vérité, exprime ce qui est juste; et le témoin menteur, ce qui trompe.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Il en est dont le babil est comme des coups d'épée; mais le parler du sage restaure.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
La parole vraie subsiste éternellement; il n'y a qu'un instant pour le langage du mensonge.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
La fraude est dans le cœur de ceux qui machinent le mal; mais la joie est à ceux qui conseillent la paix.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Les peines n'atteignent jamais le juste; mais les impies ont plénitude de maux.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
L'Éternel abhorre les lèvres qui mentent; mais ceux qui pratiquent la vérité, sont ses délices.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
L'homme prudent cache ce qu'il sait; mais le cœur des insensés proclame sa folie.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
La main des diligents commandera; mais la main lâche sera corvéable.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Le chagrin qui est dans le cœur, l'abat; mais une bonne parole le réjouit.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
Le juste indique la voie à son prochain; mais la voie des impies les fourvoie.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
L'indolent ne chasse pas son gibier; le précieux trésor de l'homme, c'est la diligence.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
Sur le sentier de la justice il y a vie, et sur la bonne voie, immortalité.
