Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Koi hileh kigahna thet lou chun, hetna jong adeijin, min akhou khah ding deiloupa vang chu miching ahipoi.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
Mipha chun Pakai lunglam atong jin, setna jeng tohgon neipa vang Pakaiyin athetbol jin ahi.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
Phatlouna kon in inchen amangthah jin, mi chondih ho vang chu koiman asuh-ling jou lou ding ahi.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
Numei pha chu ajipa dinga lallukhuh ahin, jumna le jachatna’a um numei vang ajipa dinga agu achang chip tobang ahi.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
Midihte tohgon chu adih a tanpeh ding, hinlah, lungthim dihloute thumop vang chu kijoulhepna jeng ahi.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
Midihloute kamcheng chu thisan sona ding jeng ahin, midih ho kamcheng vang kihinsona jeng ahi.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Midihloute chu manthahnan alhut loiji tan, midih ho vang chu ding det cheh cheh diu ahi.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
Mihem hi alungdih jal’a pachat changji ahin, mihem lungphalou chu thetbolna achang-jin ahi.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Mi thupitah banga chon a, neh le chah lhahsam sang in, lung lhaisel’a ana-kitohpa aphajon ahi.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Midih hon agancha jengu jong khohsahna aneijun, midih loutea kon ngailutna vang chu thangsetna ahi.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Mipontho chun agam leiset akhot-a neh ding aki khol ahin, pannabeija thil ngaitoa lhailepan vang ima aneiji pon ahi.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
Midihlou in chu mangthah loi ding, midih ho vang chu thingphung phatah in ajung akhodet tobang ahi.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
Midihlou chu akamsung sohsa aseikhel thucheng achun akipal jin, midih ding in vang gim hesoh akon in ajamdoh jitai.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
Mihem khat chun akam thep-ga anen alungkim jitan, hijeh achu mihem khat in na atoh teng achunga lelhun-ji ahi.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
Mingol hon achena chan-u adih jeng in amu-jiuvin, midih vang chun min ahilna angaijin, lam dihlou apeldoh jin ahi.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
Mingol in alunga adeilou chu aphongdoh paijin, midih vang chun min ahilouva athet bolna jong iman agel jipoi.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Midih chun thudih aseiteng kicheh sel’in vetsahna aumjin, jou le nal-a thuseipa vang chun amacham cham in thu aseidoh-jin ahi.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Thu kiti hi, nasatah chemjam banga kidoulal jong aum jin, miching thusei vang chun mihem adamsah-jin ahi.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
Thutahbeh seite kamsung'a kon in, thudih jeng apot in, thujou seite kamsung'a kon vang chu hetman louva manthahna sohji ahi.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
Thilphalou gong ho lung sunga thilse jeng dimset in achengin, thilpha jeng ngaito teding in kipana jeng ahi.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Midih chunga thilse alhung jipon, miphalou te chunga vang gim le hesohna jeng alhung jin ahi.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
Jou le nal jeng seiji leigui chu Pakaiyin athet in, thudih'a natong te chunga vang Pakai akipah-jin ahi.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
Miching hon achih-nau kiletsahpi louvin aum jiuvin, mingol hon vang angolnau chu aphongjal le-jitauve.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
Lungdih pu-hon akhut’un vai ahom jiuvin, khut chalosah nom lou mihem chu soh-a pang tei ding ahi.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Lunggim a umpa chu atahsa agep liu jin, ngailutna thu ajah teng ama chu kipanan adim jitai.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
Sihnei lang-neina nei lou mihem chun aloi agol ding in thupha jeng aseijin, midihloute vang chu abonchauvin amangthah jitauve.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
Natong nom lou chu nehding beija um ding, miching in vang nei le gou nengsel-a asit ding ahi.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
Midih lamlhahna chu hinna lampi ahin, lamdih lou chun thina alhut ding ahi.
