< Ordspråksboken 11 >
1 Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.
Falske Vægtskaale er HERREN en Gru, fuldvægtigt Lod er efter hans Sind.
2 När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.
Kommer Hovmod, kommer og Skændsel, men med ydmyge følger der Visdom.
3 De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.
Retsindiges Uskyld leder dem trygt, troløses falskhed lægger dem øde.
4 Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.
Ej hjælper Rigdom paa Vredens Dag, men Retfærd redder fra Døden.
5 Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
Den lydefris Retfærd jævner hans Vej, for sin Gudløshed falder den gudløse.
6 De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.
Retsindiges Retfærd bringer dem Frelse, troløse fanges i egen Attraa.
7 När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
Ved Døden brister den gudløses Haab, Daarers Forventning brister.
8 Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.
Den retfærdige fries af Trængsel, den gudløse kommer i hans Sted.
9 Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.
Med sin Mund lægger vanhellig Næsten øde, retfærdige fries ved Kundskab.
10 När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.
Ved retfærdiges Lykke jubler en By, der er Fryd ved gudløses Undergang.
11 Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
Ved retsindiges Velsignelse rejser en By sig, den styrtes i Grus ved gudløses Mund.
12 Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.
Mand uden Vid ser ned paa sin Næste, hvo, som har Indsigt, tier.
13 Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
Bagtaleren røber, hvad ham er betroet, den paalidelige skjuler Sagen.
14 Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.
Uden Styre staar et Folk for Fald, vel staar det til, hvor mange giver Raad.
15 En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.
Den gaar det ilde, som borger for andre, tryg er den, der hader Haandslag.
16 En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.
Yndefuld Kvinde vinder Manden Ære; hader hun Retsind, volder hun Skændsel. De lade maa savne Gods, flittige vinder sig Rigdom.
17 En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.
Kærlig Mand gør vel mod sin Sjæl, den grumme er haard ved sit eget Kød.
18 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.
Den gudløse skaber kun skuffende Vinding, hvo Retfærd saar, faar virkelig Løn.
19 Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.
At hige efter Retfærd er Liv, at jage efter ondt er Død.
20 En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.
De svigefulde er HERREN en Gru, hans Velbehag ejer, hvo lydefrit vandrer.
21 De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.
Visselig undgaar den onde ej Straf, de retfærdiges Æt gaar fri.
22 Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.
Som Guldring i Svinetryne er fager Kvinde, der ikke kan skønne.
23 Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.
Retfærdiges Ønske bliver kun til Lykke, gudløse har kun Vrede i Vente.
24 Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.
En strør om sig og gør dog Fremgang, en anden nægter sig alt og mangler.
25 Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.
Gavmild Sjæl bliver mæt; hvo andre kvæger, kvæges og selv.
26 Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.
Hvo Kornet gemmer, ham bander Folket, Velsignelse kommer over den, som sælger.
27 Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.
Hvo der jager efter godt, han søger efter Yndest, hvo der higer efter ondt, ham kommer det over.
28 Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.
Hvo der stoler paa sin Rigdom, falder, retfærdige grønnes som Løv.
29 Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.
Den, der øder sit Hus, høster Vind, Daare bliver Vismands Træl.
30 Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.
Retfærds Frugt er et Livets Træ, Vismand indfanger Sjæle.
31 Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
En retfærdig reddes med Nød og næppe, endsige en gudløs, en, der synder.