Ordspråksboken 10
1 Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.
Filius sapiens lætificat patrem: filius vero stultus mœstitia est matris suæ.
2 Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden.
Nil proderunt thesauri impietatis: iustitia vero liberabit a morte.
3 HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.
Non affliget Dominus fame animam iusti, et insidias impiorum subvertet.
4 Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.
Egestatem operata est manus remissa: manus autem fortium divitias parat. Qui nititur mendaciis, hic pascit ventos: idem autem ipse sequitur aves volantes.
5 En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.
Qui congregat in messe, filius sapiens est: qui autem stertit æstate, filius confusionis.
6 Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
Benedictio Domini super caput iusti: os autem impiorum operit iniquitas.
7 Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.
Memoria iusti cum laudibus: et nomen impiorum putrescet.
8 Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
Sapiens corde præcepta suscipit: stultus cæditur labiis.
9 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.
Qui ambulat simpliciter, ambulat confidenter: qui autem depravat vias suas, manifestus erit.
10 Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
Qui annuit oculo, dabit dolorem: et stultus labiis verberabitur.
11 Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
Vena vitæ, os iusti: et os impiorum operit iniquitatem.
12 Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.
Odium suscitat rixas: et universa delicta operit charitas.
13 På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris.
In labiis sapientis invenitur sapientia: et virga in dorso eius qui indiget corde.
14 De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.
Sapientes abscondunt scientiam: os autem stulti confusioni proximum est.
15 Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka.
Substantia divitis, urbs fortitudinis eius: pavor pauperum, egestas eorum.
16 Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.
Opus iusti ad vitam: fructus autem impii ad peccatum.
17 Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.
Via vitæ, custodienti disciplinam: qui autem increpationes relinquit, errat.
18 Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.
Abscondunt odium labia mendacia: qui profert contumeliam, insipiens est.
19 Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.
In multiloquio non deerit peccatum: qui autem moderatur labia sua prudentissimus est.
20 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.
Argentum electum, lingua iusti: cor autem impiorum pro nihilo.
21 Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.
Labia iusti erudiunt plurimos: qui autem indocti sunt, in cordis egestate morientur.
22 Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill
Benedictio Domini divites facit, nec sociabitur eis afflictio.
23 Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis.
Quasi per risum stultus operatur scelus: sapientia autem est viro prudentia.
24 Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.
Quod timet impius, veniet super eum: desiderium suum iustus dabitur.
25 När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.
Quasi tempestas transiens non erit impius: iustus autem quasi fundamentum sempiternum.
26 Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.
Sicut acetum dentibus, et fumus oculis, sic piger his, qui miserunt eum.
27 HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.
Timor Domini apponet dies: et anni impiorum breviabuntur.
28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.
Expectatio iustorum lætitia: spes autem impiorum peribit.
29 HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.
Fortitudo simplicis via Domini: et pavor his, qui operantur malum.
30 Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.
Iustus in æternum non commovebitur: impii autem non habitabunt super terram.
31 Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad.
Os iusti parturiet sapientiam: lingua pravorum peribit.
32 Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.
Labia iusti considerant placita: et os impiorum perversa.
