Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
Salomon, Daavidin pojan, Israelin kuninkaan, sananlaskut,
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
viisauden ja kurin oppimiseksi, ymmärryksen sanojen ymmärtämiseksi,
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
taitoa tuovan kurin, vanhurskauden, oikeuden ja vilpittömyyden saamiseksi,
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
mielevyyden antamiseksi yksinkertaisille, tiedon ja taidollisuuden nuorille.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
Viisas kuulkoon ja saakoon oppia lisää, ja ymmärtäväinen hankkikoon elämänohjetta
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
ymmärtääkseen sananlaskuja ja vertauksia, viisasten sanoja ja heidän ongelmiansa.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
Herran pelko on tiedon alku; hullut pitävät halpana viisauden ja kurin.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Kuule, poikani, isäsi kuritusta äläkä hylkää äitisi opetusta,
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
sillä ne ovat ihana seppele sinun päähäsi ja käädyt sinun kaulaasi.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Poikani, jos synnintekijät sinua viekoittelevat, älä suostu.
11 Om de säga: "Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
Jos he sanovat: "Lähde mukaamme! Väijykäämme verta, vaanikaamme viatonta syyttömästi;
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
nielaiskaamme niinkuin tuonela heidät elävältä, ehyeltään, niinkuin hautaan vaipuvaiset; (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
me saamme kaikenlaista kallista tavaraa, täytämme talomme saaliilla;
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung" --
heitä arpasi meidän kanssamme, yhteinen kukkaro olkoon meillä kaikilla" -
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
Älä lähde, poikani, samalle tielle kuin he, pidätä jalkasi heidän poluiltansa.
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
Sillä heidän jalkansa juoksevat pahuuteen, kiiruhtavat vuodattamaan verta.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
Sillä verkko on viritetty kaikille siivekkäille, niin että ne sen näkevät. -Mutta turhaan:
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
omaa vertansa he väijyvät, vaanivat omaa henkeänsä.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
Näin käy jokaiselle väärän voiton pyytäjälle: se ottaa haltijaltaan hengen.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Viisaus huutaa kadulla, antaa äänensä kuulua toreilla;
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
meluisten katujen kulmissa se kutsuu, porttien ovilta kaupungissa sanansa sanoo:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
Kuinka kauan te, yksinkertaiset, rakastatte yksinkertaisuutta, kuinka kauan pilkkaajilla on halu pilkkaan ja tyhmät vihaavat tietoa?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Kääntykää minun nuhdeltavikseni. Katso, minä vuodatan teille henkeäni, saatan sanani tiedoksenne.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Kun minä kutsuin ja te estelitte, kun ojensin kättäni eikä kenkään kuunnellut,
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
vaan te vieroksuitte kaikkia minun neuvojani, ette suostuneet minun nuhteisiini,
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
niin minäkin nauran teidän hädällenne, pilkkaan, kun tulee se, mitä te kauhistutte;
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
kun myrskynä tulee se, mitä te kauhistutte, kun hätänne saapuu tuulispäänä, kun päällenne tulee vaiva ja ahdistus.
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Silloin he minua kutsuvat, mutta minä en vastaa, etsivät minua, mutta eivät löydä.
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
Koska he vihasivat tietoa, eivät valinneet osaksensa Herran pelkoa
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
eivätkä suostuneet minun neuvooni, vaan katsoivat kaiken minun nuhteluni halvaksi,
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
saavat he syödä oman vaelluksensa hedelmiä ja saavat kyllänsä omista hankkeistaan.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
Sillä yksinkertaiset tappaa heidän oma luopumuksensa, ja tyhmät tuhoaa heidän oma suruttomuutensa.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Mutta joka minua kuulee, saa asua turvassa ja olla rauhassa onnettomuuden kauhuilta.
