< Ordspråksboken 1 >

1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
The parablis of Salomon, the sone of Dauid, king of Israel;
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
to kunne wisdom and kunnyng;
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
to vndurstonde the wordis of prudence; and to take the lernyng of teching; to take riytfulnesse, and dom, and equyte;
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
that felnesse be youun to litle children, and kunnyng, and vndurstonding to a yong wexynge man.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
A wise man heringe schal be wisere; and a man vndurstondinge schal holde gouernails.
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
He schal perseyue a parable, and expownyng; the wordis of wise men, and the derk figuratif spechis of hem.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
The drede of the Lord is the bigynning of wisdom; foolis dispisen wisdom and teching.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
My sone, here thou the teching of thi fadir, and forsake thou not the lawe of thi modir;
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
that grace be addid, ethir encreessid, to thin heed, and a bie to thi necke.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Mi sone, if synneris flateren thee, assente thou not to hem.
11 Om de säga: "Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
If thei seien, Come thou with vs, sette we aspies to blood, hide we snaris of disseitis ayens an innocent without cause;
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
swolowe we him, as helle swolowith a man lyuynge; and al hool, as goynge doun in to a lake; we schulen fynde al preciouse catel, (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
we schulen fille oure housis with spuylis; sende thou lot with vs,
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung" --
o purs be of vs alle;
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
my sone, go thou not with hem; forbede thi foot fro the pathis of hem.
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
For the feet of hem rennen to yuel; and thei hasten to schede out blood.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
But a net is leid in veyn bifore the iyen of briddis, that han wengis.
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
Also `thilke wickid disseyueris setten aspies ayens her owne blood; and maken redi fraudis ayens her soulis.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
So the pathis of ech auerouse man rauyschen the soulis of hem that welden.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Wisdom prechith with outforth; in stretis it yyueth his vois.
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
It crieth ofte in the heed of cumpenyes; in the leeues of yatis of the citee it bringith forth hise wordis,
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
and seith, Hou long, ye litle men in wit, louen yong childhod, and foolis schulen coueyte tho thingis, that ben harmful to hem silf, and vnprudent men schulen hate kunnyng?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Be ye conuertid at my repreuyng; lo, Y schal profre forth to you my spirit, and Y schal schewe my wordis.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
For Y clepide, and ye forsoken; Y helde forth myn hond, and noon was that bihelde.
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
Ye dispisiden al my councel; and chargiden not my blamyngis.
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
And Y schal leiye in youre perisching; and Y schal scorne you, whanne that, that ye dreden, cometh to you.
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
Whanne sodeyne wretchidnesse fallith in, and perisching bifallith as tempest; whanne tribulacioun and angwisch cometh on you.
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Thanne thei schulen clepe me, and Y schal not here; thei schulen rise eerli, and thei schulen not fynde me.
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
For thei hatiden teching, and thei token not the drede of the Lord,
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
nether assentiden to my councel, and depraueden al myn amendyng.
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
Therfor thei schulen ete the fruytis of her weie; and thei schulen be fillid with her counseils.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
The turnyng awei of litle men in wit schal sle hem; and the prosperite of foolis schal leese hem.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
But he that herith me, schal reste with outen drede; and he schal vse abundaunce, whanne the drede of yuels is takun awei.

< Ordspråksboken 1 >