Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
Přísloví Šalomouna syna Davidova, krále Izraelského,
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
Ku poznání moudrosti a cvičení, k vyrozumívání řečem rozumnosti,
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
K dosažení vycvičení v opatrnosti, spravedlnosti, soudu a toho, což pravého jest,
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
Aby dána byla hloupým důmyslnost, mládenečku umění a prozřetelnost.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
Když poslouchati bude moudrý, přibude mu umění, a rozumný bude vtipnější,
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
K srozumění podobenství, a výmluvnosti řeči moudrých a pohádkám jejich.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
Bázeň Hospodinova jest počátek umění, moudrostí a cvičením pohrdají blázni.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Poslouchej, synu můj, cvičení otce svého, a neopouštěj naučení matky své.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
Neboť to přidá příjemnosti hlavě tvé, a bude zlatým řetězem hrdlu tvému.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Synu můj, jestliže by tě namlouvali hříšníci, nepřivoluj.
11 Om de säga: "Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
Jestliže by řekli: Poď s námi, úklady čiňme krvi, skryjeme se proti nevinnému bez ostýchání se;
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
Sehltíme je jako hrob za živa, a v cele jako ty, jenž sstupují do jámy; (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
Všelijakého drahého zboží dosáhneme, naplníme domy své loupeží;
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung" --
Vrz los svůj mezi nás, měšec jeden budeme míti všickni:
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
Synu můj, nevycházej na cestu s nimi, zdrž nohu svou od stezky jejich;
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
Nebo nohy jejich ke zlému běží, a pospíchají k vylévání krve.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
Jistě, že jakož nadarmo roztažena bývá sít před očima jakéhokoli ptactva,
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
Tak tito proti krvi své ukládají, skrývají se proti dušem svým.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
Takovéť jsou cesty každého dychtícího po zisku, duši pána svého uchvacuje.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Moudrost vně volá, na ulicech vydává hlas svůj.
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
V největším hluku volá, u vrat brány, v městě, a výmluvnosti své vypravuje, řka:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
Až dokud hloupí milovati budete hloupost, a posměvači posměch sobě libovati, a blázni nenáviděti umění?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Obraťtež se k domlouvání mému. Hle, vynáším vám ducha svého, a v známost vám uvodím slova svá.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Poněvadž jsem volala, a odpírali jste; vztahovala jsem ruku svou, a nebyl, kdo by pozoroval,
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
Anobrž strhli jste se všeliké rady mé, a trestání mého jste neoblíbili:
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
Pročež i já v bídě vaší smáti se budu, posmívati se budu, když přijde to, čehož se bojíte,
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
Když přijde jako hrozné zpuštění to, čehož se bojíte, a bída vaše jako bouře nastane, když přijde na vás trápení a ssoužení.
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Tehdy volati budou ke mně, a nevyslyším; ráno hledati mne budou, a nenaleznou mne.
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
Proto že nenáviděli umění, a bázně Hospodinovy nevyvolili,
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
Aniž povolili radě mé, ale pohrdali všelikým domlouváním mým.
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
Protož jísti budou ovoce skutků svých, a radami svými nasyceni budou.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
Nebo pokoj hloupých zmorduje je, a štěstí bláznů zahubí je.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Ale kdož mne poslouchá, bydliti bude bezpečně, pokoj maje před strachem zlých věcí.
