Filipperbrevet 2
1 Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något,
To pongah nangcae mah Kri ah monghaih, amlunghaih, Muithla angkomhaih, tahmenhaih hoi palungnathaih na tawn o nahaeloe,
2 gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade,
poek amkhraeng ai, maeto hoi maeto amlunghaih, poek anghmonghaih, poek maeto ah amhonghaih hoiah kang hoehaih koep o sak ah.
3 fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv.
Angzoeh koehhaih palungthin, atho kaom ai ahmin amthang koehhaih palungthin hoiah tih hmuen doeh sah o hmah; kai pongah minawk to hoih kue, tiah poekhaih palungthin to tawn oh loe, maeto hoi maeto khingya oh.
4 Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.
Aimah taham khue khen ai ah, minawk taham doeh poek oh.
5 Varen så till sinnes som Kristus Jesus var,
Kri Jesu ah kaom poekhaih palungthin to nangcae khaeah doeh om toeng nasoe:
6 han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte,
Anih loe Sithaw hoi anghmong, toe Anih loe Sithaw hoi kangvan ah om ai:
7 utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa
toe Anih loe angmah hoi angmah ahmin amthang han sah ai, tamna maeto angdoethaih ahmuen ah angdoet moe, kaminawk hoi kanghmong ah ni oh:
8 och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.
kami maeto baktih toengah a oh, duek khoek to lok tahngaih moe, thinglam pongah duek khoek to, tamna baktiah poek pahnaemhaih a tawnh.
9 Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn
To pongah Sithaw mah doeh anih to kasang ah pakoeh moe, ahmin boih pong kasang koek ahmin to paek:
10 för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden,
van ah kaom hmuennawk boih, long ah kaom hmuennawk boih, long thungah kaom hmuennawk boih mah, Jesu ih ahmin khingyahaih paek hanah khokkhu cangkrawn o ueloe,
11 och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.
Ampa Sithaw lensawkhaih amtueng o sak hanah, Jesu Kri loe Angraeng ni, tiah kami boih mah pakha hoi taphong o tih.
12 Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande.
To pongah palung ih kaminawk, ka hma ah lok na tahngaih o baktih toengah, ka om ai naah doeh lok tahngai oh loe, zithaih hoi tasoeh takuenhaih hoiah nangmacae pahlonghaih tok to sah oh.
13 Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.
Sak han na koeh o moe, na sak o hmaek thai hanah, nangcae thungah toksahkung loe Sithaw ni.
14 Gören allt utan att knorra och tveka,
Na sak o ih hmuen boih ah laisaephaih hoi angaekhaih om ai ah sah oh:
15 så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland "ett vrångt och avogt släkte", inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen,
to tiah ni coek koi kaom ai kami, minawk raihaih paek ai kami, poeksae kami hoi lam amkhraeng acaeng kaminawk salakah, zaehaih tawn ai Sithaw caa ah na om o tih, nihcae salakah long aanghaih kapaek ni, khrah hoi cakaehnawk baktiah na aang o thai tih;
16 i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat.
to tiah hinghaih lok na patawnh o poe nahaeloe, kai loe tidoeh avang ai ah cawn kami na ai, atho kaom ai ah toksah kami doeh na ai, Kri ih ani phak naah anghoehaih hoiah ka om thai tih.
17 Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje.
Ue, kai loe na tang o haih bangah toksak haih hoi angbawn haih ah paek ih hmuen baktiah ka oh langlacadoeh, oephaih ka tawnh, kai loe nangcae boih hoi nawnto anghoehaih ka tawnh.
18 Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.
Nangcae doeh kai baktiah nang hoe o ueloe, kai hoi nawnto nang hoe o toeng tih.
19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör om eder.
Nangcae ih tamthang ka thaih moe, monghaih ka tawnh thai hanah, nangcae khaeah Timote kang patoeh palang thai tih, tiah Angraeng Jesu ah oephaih ka tawnh.
20 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder.
Anih baktiah palung tang hoi nangcae khetzawn kakoeh, kami maeto doeh ka tawn ai.
21 Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till.
Kami boih mah Kri Jesu koehhaih to pakrong o ai, angmacae koehhaih to ni pakrong o boih.
22 Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader.
Capa hoi ampa nawnto toksak hoi baktih toengah, Timote loe kai hoi nawnto kahoih tamthanglok to ka thuih hoi, tito a sak ih hmuen rang hoiah na panoek o boeh.
23 Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se huru det går med min sak.
To pongah kai khaeah tih hmuen maw om tih, tito ka panoek naah, anih to nangcae khaeah kang patoeh palang thai tih hmang, tiah oephaih ka tawnh.
24 Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få komma.
Angraeng rang hoiah kai doeh akra ai ah nangcae khaeah kang zo thai tih, tiah oephaih ka tawnh.
25 Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva.
Toe kam nawk, tok nawnto ka sak haih ampui, misa nawnto ka tuk haih ampui, nangcae ih laicaeh ah kaom, kai khenzawnkung, Epaphrodita to nangcae khaeah kang patoeh han angaih, tiah ka poek.
26 Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk.
Anih mah nangcae paroeai poek, anih ngannat ti, tiah na thaih o pongah, anih loe palungset.
27 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse.
Anih loe duek duih khoek to ngannat; toe Sithaw palungnathaih a nuiah oh; anih khue ai, palungsethaih to palungsethaih hoi thap aep han ai ah, ka nuiah doeh Sithaw palungnathaih oh toeng.
28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse.
To pongah Epaphrodita na hnuk o let naah, nang hoe o thai moe, palung ka sethaih hoih khang hanah, anih ka patoeh han ka koeh aep.
29 Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära.
To pongah anih to Angraeng ah anghoehaih palungthin hoiah talawk oh; to baktih kaminawk to khingya oh:
30 Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst som jag måste sakna från eder personligen.
anih loe duek duih khoek to Kri ih tok to a sak, anih loe angmah hinghaih to poek ai, kai han nang paek o thai ai ih hmuen to paek hanah tok a sak.
