4 Mosebok 35
1 Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
Jeriko vangpui maeto bang, Jordan vapui taengah kaom, Moab azawn ah Angraeng mah Mosi khaeah,
2 Bjud Israels barn att de av de arvslotter de få till besittning skola åt leviterna giva städer att bo i; utmarker runt omkring dessa städer skolen I ock giva åt leviterna.
Israel kaminawk mah toep o ih prae thungah Levi kaminawk ohhaih vangpui hoi a taengah kaom ahmuennawk boih to paek ah.
3 Städerna skola de själva hava att bo i, men de tillhörande utmarkerna skola vara för deras dragare och deras boskap och alla deras övriga djur.
Levi kaminawk loe to vangpuinawk thungah om o tih, vangpui taeng ih ahmuennawk loe maitaw, moinawk hoi a tawnh o ih hmuennawk suekhaih ahmuen ah om tih.
4 Och städernas utmarker, som I skolen giva åt leviterna, skola sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt på alla sidor.
Levi kaminawk han paek ih vangpui taeng ih ahmuennawk loe, vangpui sipae hoi dong sangto kawksak han oh.
5 Och utanför staden skolen I mäta upp på östra sidan två tusen alnar, på västra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de få såsom utmarker till sina städer.
Vangpui tasa bang hoi aluek, aloih, ni angyae hoi niduem bang to dong sang hnetto kakawk ah tah ah; vangpui loe a um ah om tih; vangpui taeng ih ahmuen loe to tiah om tih.
6 Och de städer som I given åt leviterna skola först och främst vara de sex fristäderna, vilka I skolen giva till det ändamålet att en dråpare må kunna fly till dem; vidare skolen I jämte dessa städer giva dem fyrtiotvå andra,
Levi kaminawk han paek ih vangpui taruktonawk loe, kami hum moeng naah abuephaih vangpui ah patoh hanah sah paeh; to vangpuinawk pacoengah kalah vangpui qui pali, hnetto doeh thap paeh.
7 så att de städer som I given åt leviterna tillsammans utgöra fyrtioåtta städer, med tillhörande utmarker.
Levinawk na paek han ih vangpuinawk loe qui pali, tazetto om tih; vangpui taeng ih ahmuennawk hoi nawnto paek ah.
8 Och av dessa städer, som I skolen giva av Israels barns besittningsområde, skolen I taga flera ur den stam som är större, och färre ur den som är mindre. Var stam skall åt leviterna giva ett antal av sina städer, som svarar mot den arvedel han själv har fått.
To vangpuinawk loe Israel kaminawk mah toep ih ahmuen thung hoiah tapraek paeh; ahmuen kapop ah tawn kami khae hoiah kapop ah la ah loe, ahmuen zetta tawn kami khae hoiah zetta ah la ah; kami boih qawktoep ih ahmuennawk thung hoiah Levinawk hanah paek oh, tiah a naa.
9 Och HERREN talade till Mose och sade:
To pacoengah Angraeng mah Mosi khaeah,
10 Tala till Israels barn och säg till dem: När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land,
Israel kaminawk khaeah hae tiah thui paeh; Kanaan prae ah caeh hanah Jordan vapui to nang kat o naah,
11 skolen I utse åt eder vissa städer, som I skolen hava till fristäder, till vilka en dråpare som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly.
poek ai pui hoi kami hum moeng kami loe cawnh moe, abuep hanah vangpui to qoi ah.
12 Och dessa städer skolen I hava såsom tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen slipper dö, förrän han har stått till rätta inför menigheten.
To vangpuinawk loe, poek ai pui hoi kami hum moeng kami, rangpui hma ah lokcaek han angdoe ai karoek to, lu la kami ih ban thung hoiah duek han ai ah, abuephaih vangpui ah om tih.
13 Och de städer som I skolen giva till fristäder skola vara sex.
To tiah na paek ih vangpui taruktonawk loe na buephaih vangpui ah om tih.
14 Tre av städerna skolen I giva på andra sidan Jordan, och de tre övriga städerna skolen I giva i själva Kanaans land;
Abuep haih hanah Jordan vapui hae bangah vangpui thumto, Kanaan prae ah vangpui thumto sah paeh.
15 dessa skola vara fristäder. Israels barn, såväl som främlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex städer såsom tillflyktsorter, till vilka var och er som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly.
Hae vangpui taruktonawk loe Israel kaminawk, angvinnawk hoi nihcae salakah kaom kaminawk abuephaih ah om tih; poek ai pui hoi kami hum moeng kami loe to vangpui thungah cawnh han oh.
16 Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden.
Kami maeto mah sumboeng hoiah kami to bop maat nahaeloe, anih loe kami humkung ah oh; kami humkung loe paduek han oh.
17 Likaledes, om någon i sin hand har en sten med vilken ett dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden.
Kami maeto hum hanah, thlung hoiah va maat nahaeloe, anih loe kami humkung ah oh; kami humkung loe, paduek han oh.
18 Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä varmed ett dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden.
Kami maeto mah a ban ah sin ih thingboeng hoiah kami to bop maat nahaeloe, anih loe kami humkung ah oh; kami humkung loe paduek han oh.
19 Blodshämnaren må döda den dråparen; varhelst han träffar på honom må han döda honom.
Athii tho lu la kami mah kami hum kami to hum tih; anih to hnuk naah hum tih.
20 Likaledes om någon av hat stöter till en annan, eller med berått mod kastar något på honom; så att han dör,
Kami maeto loe hnukma pongah kami to a thunh maw, to tih ai boeh loe hum hanah angang moe, hmuen maeto hoiah a vah maat maw;
21 eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en sannskyldig dråpare; blodshämnaren må döda den dråparen, varhelst han träffar på honom
to tih ai boeh loe hnukma pongah ban hoiah a boh naah, kami to dueh ving nahaeloe, to tiah bop kami to paduek han oh.
22 Men om någon av våda, utan fiendskap, stöter till en annan, eller utan berått mod kastar på honom något föremål, vad det vara må;
Toe pacaenghaih om ai ah kami maeto mah poek ai pui hoiah nuih moeng maw, to tih ai boeh loe patoemhaih om ai ah hmuen maeto hoiah vah moeng maw,
23 eller om han, utan att se honom, med någon sten varmed dråpslag kan givas träffar honom, så att han dör, och detta utan att han var hans fiende eller hade för avsikt att skada honom,
to tih ai boeh loe anih hoi misa ah om ai, hnukmahaih doeh om ai; to kami to hnu ai pongah thlung hoiah va maat moeng nahaeloe, anih hoi misa ah om ai, hum han pacaenghaih doeh om ai pongah,
24 då skall menigheten döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt här givna föreskrifter.
hae lokcaekhaih daan baktih toengah, athii tho lu la kami hoi kadueh kami salakah rangpui mah lokcaek tih;
25 Och menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand, och menigheten skall låta honom vända tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och där skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde översteprästen dör.
rangpui mah poek ai pui hoiah kami hum moeng kami to athii tho lu la kami ih ban thung hoiah la ueloe, cawnh moe abuep han koi vangpui thungah caehsak tih; anih loe to ahmuen ah kaciim situi hoi bawh ih kalen koek qaima dueh ai karoek to om tih.
26 Men om dråparen går utom området för den fristad dit han har flytt,
Toe kami hum kami loe abuephaih vangpui tasa bangah tacawt pongah,
27 och blodshämnaren då, när han träffar på honom utom hans fristads område, dräper dråparen, så vilar ingen blodskuld på honom.
athii tho lu la kami mah anih to tasa bangah hnuk naah hum nahaeloe, kami hum pongah zaehaih tawn mak ai;
28 Ty i sin fristad skall en dråpare stanna kvar, till dess översteprästen dör; men efter översteprästens död må han vända tillbaka till den ort där han har sin besittning.
kami hum kami loe kalen koek qaima dueh ai karoek to abuephaih vangpui thungah om tih; kalen koek qaima duek pacoengah ni a ohhaih ahmuen ah amlaem let thai vop tih.
29 Och detta skall vara en rättsstadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.
Hae loe na ohhaih ahmuen kruekah na caa nawktanawk dung khoek to na pazui o han ih lokcaekhaih daan ah om tih.
30 Om någon slår ihjäl en annan, skall man, efter vittnens utsago, dräpa dråparen; men en enda persons vittnesmål är icke nog för att man skall kunna döma någon till döden.
Kami hum kami loe, kami hum tiah hnukung mah thuih ih lok baktih toengah, anih to paduek han oh; toe hnukung maeto khue om nahaeloe anih to paduek han om ai.
31 I skolen icke taga lösen för en dråpares liv, om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden.
Duek han kaom kami akranghaih phoisa to talawk hmah; anih loe paduek han roe oh.
32 Ej heller skolen I taga lösen för att den som har flytt till en fristad skall före prästens död få vända tillbaka och bo i landet.
Kalen koek qaima dueh ai naah, abuephaih vangpui thungah cawn kami mah a ohhaih prae thungah oh thai hanah, paek ih akranghaih phoisa to talawk han om ai.
33 I skolen icke ohelga det land där I ären; genom blod ohelgas landet, och försoning kan icke bringas för landet för det blod som har blivit utgjutet däri, annat än genom dens blod, som har utgjutit det.
Na ohhaih prae to amhnongsak hmah; athii longhaih mah prae to amhnongsak boeh; athii palong kami maeto ih athii longhaih om ai ah loe, angbawnhaih hoiah prae thungah kalong athii to ciimsak thai mak ai.
34 I skolen icke orena landet där I bon, det i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels barn.
Kai, Angraeng loe Israel kaminawk salakah ka oh pongah, na oh o haih prae hoi Ka ohhaih prae to amhnong o sak hmah, tiah a naa.
