4 Mosebok 23

1 Och Bileam sade till Balak: "Bygg här åt mig sju altaren, och skaffa hit åt mig sju tjurar och sju vädurar."

Och Bileam sade till Balak: Bygg mig här sju altare, och låt mig få hit sju stutar och sju vädrar.

2 Balak gjorde såsom Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en tjur och en vädur på vart altare

Balak gjorde som Bileam honom sade. Och både Balak och Bileam offrade, ju på hvart altare en stut och en vädur.

3 Därefter sade Bileam till Balak "Stanna kvar vid ditt brännoffer; jag vill gå bort och se om till äventyrs HERREN visar sig för mig; och vad helst han uppenbarar för mig, det skall jag förkunna för dig." Och han gick upp på en kal höjd.

Och Bileam sade till Balak: Gack till ditt bränneoffer; och jag vill gå bort; om tilläfventyrs Herren kan komma emot mig, och undervisa mig hvad jag skall säga dig. Och gick åstad hasteliga.

4 Och Gud visade sig för Bileam; då sade denne till honom: "De sju altarna har jag uppfört, och på vart altare har jag offrat en tjur och en vädur."

Och Gud kom emot Bileam. Men han sade till honom: Sju altare hafver jag tillredt, och ju på hvart altaret en stut och en vädur offrat.

5 Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: "Gå tillbaka till Balak och tala så och så."

Och Herren gaf Bileam ordet i munnen, och sade: Gack till Balak igen, och säg alltså.

6 När han nu kom tillbaka till honom, fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med alla Moabs furstar.

Och då han kom igen till honom, si då stod han när sitt bränneoffer, med alla de Moabiters Förstar.

7 Då hör han upp sin röst och kvad: "Från Aram hämtade mig Balak, från österns berg Moabs konung: 'Kom och förbanna åt mig Jakob, kom och tala ofärd över Israel.

Då hof han sitt tal upp, och sade: Utaf Syrien hafver Balak, de Moabiters Konung, låtit hemta mig, ifrå bergen österut: Kom och förbanna mig Jacob; kom, tala ondt emot Israel.

8 Huru kan jag förbanna den gud ej förbannar, och tala ofärd över den som HERREN ej talar ofärd över?

Huru skall jag förbanna den Gud icke förbannar? Huru skall jag tala ondt emot den Herren intet ondt emot talar?

9 Från klippornas topp ser jag ju honom, och från höjderna skådar jag honom: se, det är ett folk som bor för sig självt och icke anser sig likt andra folkslag.

Ty af bergshöjden ser jag honom väl, och af högarna skådar jag honom. Si, det folket varder allena boendes, och icke skall räknadt varda ibland Hedningar.

10 Vem kan räkna Jakob, tallös såsom stoftet, eller tälja ens fjärdedelen av Israel? Må jag få dö de rättfärdigas död, och blive mitt slut såsom deras!"

Ho kan räkna Jacobs stoft, och talet på fjerdedelen af Israel? Min själ dö med de rättfärdigas död, och min ände varde såsom dessas ände.

11 Då sade Balak till Bileam: "Vad har du gjort mot mig! Till att förbanna mina fiender hämtade jag dig, och nu har du i stället välsignat dem."

Då sade Balak till Bileam: Hvad gör du mig? Jag hafver låtit hemta dig till att förbanna mina fiendar, och si, du välsignar dem.

12 Men han svarade och sade: "Skulle jag då icke akta på vad HERREN lägger i min mun, och tala det?"

Han svarade, och sade: Skulle jag icke det hålla och tala, som Herren gifver mig i munnen?

13 Och Balak sade till honom: "Följ nu med mig till ett annat ställe, varifrån du ser dem; du ser här allenast en del av dem, du ser dem icke allasammans. Från det stället må du förbanna dem åt mig."

Balak sade till honom: Kom då med mig på en annan plats, dädan du hans ända ser, och dock icke allansamman ser; och förbanna mig honom der.

14 Och han tog honom med sig till Väktarplanen på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och offrade en tjur och en vädur på vart altare.

Och tog han honom på en fri plan, uppå kullen af berget Pisga, och byggde sju altare, och offrade ju på hvart altaret en stut och en vädur;

15 Därefter sade han till Balak: "Stanna kvar har vid ditt brännoffer; jag själv vill därborta se till, om något visar sig."

Och sade till Balak: Gack till ditt bränneoffer; jag vill vänta derborta.

16 Och HERREN visade sig för Bileam och lade i hans mun vad han skulle tala; han sade: "Gå tillbaka till Balak och tala så och så."

Och Herren kom emot Bileam, och gaf honom ordet i hans mun, och sade: Gack till Balak igen, och säg alltså.

17 När han nu kom till honom, fann han honom stående vid sitt brännoffer, och Moabs furstar stodo där med honom. Och Balak frågade honom: "Vad har HERREN talat?"

Och då han kom igen till honom, si, då stod han när sitt bränneoffer, med de Moabiters Förstar. Och Balak sade till honom: Hvad hafver Herren sagt?

18 Då hov han upp sin röst och kvad: "Stå upp, Balak, och hör; lyssna till mig, du Sippors son.

Och han hof upp sitt tal, och sade: Statt upp, Balak, och hör; fatta i öronen hvad jag säger, du Zipors son:

19 Gud är icke en människa, så att han kan ljuga, icke en människoson, så att han kan ångra något. Skulle han säga något och icke göra det, tala något och icke fullborda det?

Gud är icke en menniska, att han kan ljuga; eller menniskobarn, att honom något kan ångra. Skulle han säga något, och icke görat? Skulle han något tala, och icke hållat?

20 Se, att välsigna har jag fått i uppdrag; han har välsignat, och jag kan icke rygga det.

Si, till att välsigna är jag hit hafd; jag välsignar, och kan icke omvändat.

21 Ofärd är icke att skåda i Jakob och olycka icke att se i Israel. HERREN, hans Gud, är med honom, och jubel såsom mot en konung höres där.

Man ser ingen mödo i Jacob, och intet arbete i Israel; Herren hans Gud är när honom, och Konungens trummetning ibland honom.

22 Det är Gud som har fört dem ut ur Egypten; deras styrka är såsom vildoxars.

Gud hafver fört honom utur Egypten; hans frimodighet är såsom ens enhörnings.

23 Ty trolldom båtar intet mot Jakob, ej heller spådom mot Israel. Nej, nu måste sägas om Jakob och om Israel: 'Vad gör icke Gud!'

Ty ingen trollkarl är i Jacob, och ingen spåman i Israel. I sin tid varder man sägandes om Jacob och om Israel, hvilka under Gud gör.

24 Se, det är ett folk som står upp likt en lejoninna, ett folk som reser sig likasom ett lejon. Det lägger sig ej ned, förrän det har ätit rov och druckit blod av slagna man."

Si, det folket varder uppståndandes såsom ett ungt lejon, och varder sig uppresandes såsom ett lejon; det skall icke lägga sig, tilldess det äter rof, och dricker deras blod, som slagne äro.

25 Då sade Balak till Bileam: "Om du nu icke vill förbanna dem, så må du åtminstone icke välsigna dem.

Då sade Balak till Bileam: Du skall hvarken förbanna dem, eller välsigna dem.

26 Men Bileam svarade och sade till Balak: "Sade jag icke till dig: 'Allt vad HERREN säger, det måste jag göra'?"

Bileam svarade, och sade till Balak: Hafver jag icke sagt dig, att allt det Herren talandes vorde, det måste jag göra?

27 Och Balak sade till Bileam: "Kom, jag vill taga dig med mig till ett annat ställe. Kanhända skall det behaga Gud att du därifrån förbannar dem åt mig.

Balak sade till honom: Kom, jag vill hafva dig på en annan plats; om tilläfventyrs Gudi må täckas, att du förbannar dem der.

28 Och Balak tog Bileam med sig upp på toppen av Peor, där man kan se ut över ödemarken.

Och han tog honom upp på kullen af det berget Peor, hvilket vet åt öknena.

29 Och Bileam sade till Balak: "Bygg här åt mig sju altaren, och skaffa hit åt mig sju tjurar och sju vädurar.

Och Bileam sade till Balak: Bygg mig här sju altare, och låt mig få sju stutar och sju vädrar.

30 Och Balak gjorde såsom Bileam sade; och han offrade en tjur och en vädur på vart altare.

Balak gjorde såsom Bileam sade, och offrade ju uppå hvart altaret en stut och en vädur.