4 Mosebok 14

1 Då begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grät den natten.

Hichun Israel mite abonchauvin aw-sang tah in akap un chu leh amaho chu jan khovah geijin akap’un hiche mipiho awgin chu lakisa’a ki thong bang in Mose leh Aaron dounan aboldoh tauvin ahi.

2 Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: "O att vi hade fått dö i Egyptens land, eller att vi hade fått dö här i öknen!

Hiche mipi awgin lakisa chu akithong jing in Mose le Aaron douna kibol ahin Egypt gamah ana thidoh kihi le pha jonte tin asam uve.

3 Varför vill då HERREN föra oss in i detta andra land, där vi måste falla för svärd, och där våra hustrur och barn skola bliva fiendens byte? Det vore förvisso bättre för oss att vända tillbaka till Egypten."

Pakaiyin hilang gam lah ahi eipui doh jing’u ham gal’a thi bep dinga ka jite hou numei chapang jaona athigam bep dinga Egypt gamsunga konna nei hin puidoh u ham tin asei uve.

4 Och de sade till varandra: "Låt oss välja en anförare och vända tillbaka till Egypten."

Hi chun Amaho khat le khat aki hou khom mun eihon lamkai thah lheng u hitin Egypt lamah kinung le tauhite tin akihou lim tauvin ahi.

5 Då föllo Mose och Aron ned på sina ansikten inför Israels barns hela församlade menighet.

Hichun Mose le Aaron chu Israel mite jouse masang tol lang ngan akun lha lhon tan ahi.

6 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland dem som hade bespejat landet, revo sönder sina kläder

Pasal mini gam kholla che teni chu Nun chapa Joshua le Jephanneh chapa Caleb chun aponsil lhon abotkeh lhon tai.

7 och sade till Israels barns hela menighet: "Det land som vi hava genomvandrat och bespejat är ett övermåttan gott land.

Ama nin Israel mipi teho lah’a asei lhon tan, keini’n ka khol chil lhon gam ho chu ki dang tah le loupi tah ahiye, tin asei lhon’e.

8 Om HERREN har behag till oss, så skall han föra oss in i det landet och giva det åt oss -- ett land som flyter av mjölk och honung.

Chule Pathen hi eiho dinga hiche gamsung khu eiphatsah peh uva ahi tan Pakai chun agamsunga ei pui lut diu, khoiju le bongnoi lonna gam ahiye.

9 Allenast mån I icke sätta eder upp mot HERREN; och för folket i landet mån I icke frukta, ty de skola bliva såsom en munsbit för oss. Deras beskärm har vikit ifrån dem, men med oss är HERREN; frukten icke för dem."

Pakai chu douhih un, chule hiche gamsunga chengte jong kicha hih un. Eiho a ding in amaho khu apanpi ding umlou anchah a pang tobangbep ahiuve! Avengtup ding aneipouve, Pathen thahat chungnung aum in aman abanthahat in ei panpi jing diu ahiye.

10 Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visade sig HERRENS härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn.

Amavang Mipi jouse chu Joshua le Caleb chu songa se lih ding agong tauvin Pakai, Pathen loupina chungnung chu Israelte chunga ahung kitah lang tan houbuh thingkong chu ahung kilah tan ahi.

11 Och HERREN sade till Mose: "Huru länge skall detta folk förakta mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?

Chu in Pathen in Mose chu a houlimpi tan itih chan hiche Israel mite hin donlou nahsah louva eikoi diu hitam? Thet-um tah thil ki dang tampi aboldoh tauvin ahi.

12 Jag skall slå dem med pest och förgöra dem, men dig vill jag göra till ett folk, större och mäktigare än detta."

Keiman amaho chu ka kihet mosah ding chule ka suh mang ding ahiuve. Ahinlah keiman nangma mihat tah ka so ding, Amaho sanga hat jo phajo ka so ding na hi, ati.

13 Mose sade till HERREN: "Egyptierna hava ju förnummit att du med din kraft har fört detta folk ut ifrån dem hitupp,

Ahin lah Mose vang chu anom pon a lung phamo lheh in Egypt miten ipi agel diuvem hiche thil um dan ahin het teng ule Mose’n Pathen chu adong tan Egypte ahat soh hel lin nangma tha hatna Israel mite na hin pui doh’a Egypt apat na hung sohchat’u ahiye.

14 och de hava omtalat det för inbyggarna här i landet, så att de hava fått höra att du är HERREN mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig för dem ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem, och att du går framför dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten.

Pakai, Pathen nangma tun hiche Israel mite hi na suhmang le Egypt miten agamma cheng ho lah’a alhut diu, nangma toh kimai to ahiuvin chule jan teng meikonga napui jun sun teng meilhang in na pui jiuve.

15 Om du nu dödade detta folk, alla tillsammans, då skulle hedningarna, som finge höra detta berättas om dig, säga så:

Pakai nangman amaho hi ilou theh a nasuh mang leh hiche nam mite na puidan kidang tah ana hesa nam mite chun, sei uvintin,

16 'Därför att HERREN icke förmådde föra detta folk in i det land som han med ed hade lovat åt dem, därför har han slaktat dem i öknen.'

Pakaiyin Amaho chu a suhgam na ajeh chu atep peh na’u gamsung chu apui lhung jou tahlou jeh ahi ati diu ahi.

17 Nej, må nu Herrens kraft bevisa sig stor, såsom du har talat och sagt:

Pakaiyin nangma boltheina natoh chu jom in vetsah kit in. Pakai nangma in kiphong doh kit inlang,

18 'HERREN är långmodig och stor i mildhet, han förlåter missgärning och överträdelse, fastän han icke låter någon bliva ostraffad, utan hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led.'

Pakai, Pathen hi lung neng tah lunghang vahlou chuleh ngailutna dim jing chonset ngaidam them ahin suhkhel neite angaidam jing Pakai hi chonsetna ho ngaidam themji ahi kiti chu musah in.

19 Så tillgiv nu detta folk dess missgärning, enligt din stora nåd, såsom du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit."

Ngaidam min hiche mite chonset nahi keima Mose ka taona nei ngai peh inlang nami hepina leh ngailutna jal’a nangman hiche mite Egypt apatna na hin ngaidam jing sa bang chun.

20 Då sade HERREN: "Jag vill tillgiva dem efter din bön.

Hichun Mose chu Pathen in ahin houlim pitan nangma thusei dung juiyin ka ngaidam tai, ati.

21 Men så sant jag lever, och så sant hela jorden skall bliva full av HERRENS härlighet:

Tahbeh’a kasei ahi Keima hingjing Pathen chu kahi jeh in vannoi Leiset hi ka loupina dimset jing ding ahi.

22 av alla de män som hava sett min härlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som dock nu tio gånger hava frestat mig och icke velat höra min röst,

Hiche Israel chate ho lah’a hi koima jong katep peh gam lhung jou talou diu ahi. Ajeh chu Amaho jousen ka loupina chu ahetsoh hel’u ahin, chule thil kidang tah melchihna Egypt gam’a jong ka bol lin chule gamthip lah’a jong ka bol lin ahin lah amahon tun avel lin ima lou tah in awgin sangtah in asam un, aki phin uvin ahi.

23 av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat åt deras fäder; ingen av dem som hava föraktat mig skall få se det.

Keiman apute apateu ka teppihna gam chu a amu lou beh diu, Amaho lah’a koi tobang eidou dal ho jouse chu imacha amu lou beh ding ahi.

24 Men eftersom i min tjänare Kaleb är en annan ande, så att han i allt har efterföljt mig, därför vill jag låta honom komma in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skola besitta det.

Ahin lah ka lhachapa Caleb vang hi midang hotoh alungel’a kibah louna aum in Caleb hin hom tho tah’in eihou jing in hi ti ahijeh achu agam kholna muna chu ka pui lhung tei ding ahi, Caleb le achilhahte jouse hiche gam chu aboncha a alo soh hel diu ahi.

25 Men då nu amalekiterna och kananéerna bo i dalbygden, så vänden eder i morgon åt annat håll bryten upp och tagen vägen mot öknen, åt Röda havet till."

Tun nangma ki nunghei tan, nangman Amalek teho, Canan miteho chenna lang chu na jot lou beh ding, jing teng nangma kipat doh in gamthip lam nama no ding ahi, ati.

26 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

Hichun Pakaiyin Mose le Aaron henga hiti hin aseiyin ahi.

27 "Huru länge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot mig? Ty jag har hört huru Israels barn knorra mot mig.

Itihchan hiche migilou namho toh hin ka chenkhom’a ka umpi jing ding ham? Kipah lou lunglhai louva ka chung’a aum jing uhin ipi avetsah hi tantem, ati.

28 Säg nu till dem: 'Så sant jag lever, säger HERREN, jag skall göra med eder såsom I själva haven sagt inför mig.

Tun amaho chu seipeh un. Keima hi Pathen ka hin ka umjing in nangma na sei doh na geldoh lou chu ka bol peh ding na hi tauve.

29 Här i öknen skola edra döda kroppar bliva liggande; så skall det gå eder alla, så många I ären som haren blivit inmönstrade, alla som äro tjugu år gamla eller därutöver, eftersom I haven knorrat mot mig.

Nangho gamthipma thiden ding nahi tauve, ka chunga lungkim louna na neitah jeh un kum som nia pat chunglam sen thina ato ding ahi, ati.

30 Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

Katepna gamsung na lo tahlou diu, Caleb, Jephanneth chapa chule amani Joshua, Nun chapa amani bou chun alo lhon ding ahi.

31 Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte? dem skall jag låta komma ditin, och de skola lära känna det land som I haven föraktat.

Ahinlah nachate khangthah ho nanghon mi thagam ding bep a na gel hou chu keiman ka panpi ding agam leiset na deimo sau gam chu a toupha diu ahi.

32 I själva däremot -- edra döda kroppar skola bliva liggande här i öknen.

Amavang nangho jouse na thilong uchu hiche gamthip nelgam ahi kivui lhum ding ahi tai.

33 Och edra barn skola draga omkring såsom herdar i öknen i fyrtio år, och skola bära på bördan av eder trolösa avfällighet, till dess att edra döda kroppar hava förgåtts i öknen.

Na chate ho nachilhah hou vang hikom gam thip lah’a kum somli-le-li gei kelngoi chinga pang ding ahi tauve. Hi tobang’a chu nanghon nalou chalna hou na mu diu hiche nelgam ahi na thi soh heldiu ahiye.

34 Såsom I under fyrtio dagar haven bespejat landet, så skolen I under fyrtio år -- ett år för var dag -- komma att bära på edra missgärningar; I skolen då förnimma vad det är att jag tager min hand ifrån eder.'

Ijeh inem itileh, na lamkai hon ni somli jen lutna gam leiset kholla cheuva ahin na chonset jeh’a kisuh genthei ding na hitai nikhat lampi chu kum somli jen na jot ding u ahi tai. Hiche teng chule nanghon Pathen toh melma a umhi itobang’a hahsa ham ti nahet doh diu ahi.

35 Jag, HERREN, talar; jag skall förvisso göra så med hela denna onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; här i öknen skola de förgås, här skola de dö."

Keima Pakai, Pathen kahin na ka hin toh pan ding ahi tai hiche mipi ho lah’a eidou’a pang jing ho chu hikom nelgam ma hi suh gentheiya umdiu chule amaho chu a hinkho kicha soh hel diu ahi.

36 Och de män som Mose hade sänt åstad för att bespeja landet, och som vid sin återkomst hade förlett hela menigheten att knorra mot honom, därigenom att de talade illa om landet,

Pasal som ho lah’a Mose gam velhi dinga asol ho lah’a ami khat Pathen douna ana tong gopa chu ahi.

37 dessa män som hade talat illa om landet träffades nu av döden genom en hemsökelse, inför HERRENS ansikte.

Pathen henga amapa chu pul in athi tai.

38 Av de män som hade gått åstad för att bespeja landet blevo dock Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.

Gam kholchin lah’a pasal somle ni ahiuvin amaho lah achu Joshua le Caleb bou asoh cha uvin ahi.

39 Och Mose talade detta till alla Israels barn. Då blev folket mycket sorgset.

Mose’n Pathen thu cheng seidoh jouse chu Israel ho lah a asei peh phat chun mipi ho chun nopma asah thei lheh jeng un ahi.

40 Och de stodo upp bittida följande morgon för att draga åstad upp mot den övre bergsbygden; och de sade: "Se, här äro vi; vi vilja nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava syndat."

Amaho chu a Jing nikho in, jingkah matah in aki thou un mol chungvum laitah a akaldoh un, aki hou uvin, Pathen douna a chonset natoh ibol doh’u ahitai, tun vang Pakai jin ei teppeh na’u gam chu jon tauhite aki tiuve.

41 Men Mose sade: "Varför viljen I så överträda HERRENS befallning? Det kan ju icke lyckas väl.

Ahinlah Mose’n a donbut in ibola nangho Pathen thupeh palkeh dia na got uva, Gamthip gam a kile ding na kisah u baham?

42 HERREN är icke med bland eder; dragen därför icke ditupp, på det att I icke mån bliva slagna av edra fiender.

Tun nanghon hiche gam-tep gam lam’a lut ding jong got datauvin, na melmateu khut ah gamlha bepseu un nate, Ajeh chu Pathen in na kithopi louhel diu ahitai.

43 Ty amalekiterna och kananéerna skola där möta eder, och I skolen falla för svärd; I haven ju vänt eder bort ifrån HERREN, och HERREN skall därför icke vara med eder."

Nanghon Amalek mite le Cannan mite na ki dinte pi teng uleh amahon na tha gamhel lo diu ahi tai. Ajeh chu ama nana dalhah tah jeh uva, Pathen in nang ho jong na dalhah’u ahitai.

44 Likväl drogo de i sitt övermod upp mot den övre bergsbygden; men HERRENS förbundsark och Mose lämnade icke lägret.

Hinlah mipin atum tentun uvin, Mose jong pang lou, Pakai thingkong jong jao talou hel in, aki tol uvin thinglhang lam chu ama no tauve.

45 Då kommo amalekiterna och kananéerna, som bodde där i bergsbygden, ned och slogo dem och förskingrade dem och drevo dem ända till Horma.

Hichun thing lhang molchung lamma pansa ho chu Amalek mite leh Canaan miten ahin bulhu tauvin, hiti chun Hormah chan ahin del tauvin ahi.