Nehemja 9
1 Men på tjugufjärde dagen i samma månad församlade sig Israels barn och höllo fasta och klädde sig i sorgdräkt och strödde jord på sina huvuden.
Chuche lha nisomni le ni li nin, mipi akikhom kit’un, tuchung hin an angol’un khaodip pon asil’un, aluchunguva vut akinu’uvin ahi.
2 Och de som voro av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde så fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.
Israel chilhah ho jouse gamchom miho a konin akidal se uvin chule amaho chonset nale apu apateu chonset na aphongdoh tauvin ahi.
3 Och de stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sin Gud.
Pakai Pathen danbu a kona akisim phong tengleh, nidan thum sungin adinnau munah ading chahkheh jiuvin ahi. Chujou tengleh nidan thum ma achonset nau phondoh nale Pakai a Pathen’u chibai bohnan amangun ahi.
4 Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani trädde upp på leviternas upphöjning och ropade med hög röst till HERREN, sin Gud.
Levite - Jeshua, Bani, Kadmiel, Shebaniah, Bunni, Sherebiah, Bani, chuleh Kenani- hichenghi Levite kalbia adingun Pakai a Pathen u kom’ah othong sangtah in asamun apentho jengun ahi.
5 Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: "Stån upp och loven HERREN, eder Gud, från evighet till evighet. Ja, lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris.
Chujouchun Levite lamkaiho chu: Joshua, Kadmiel, Bani, Hashabneiah, Sherebiah, Hodiah, Shebaniah, chule Pethahiah chun mipi ho chu ahin sam in, hiti hin ajah uvah ahinsei taove: “Dingdoh uvin lang Pakai na Pathen’u thangvah un, ajeh chu ama tonsot tonsotna hingjing jeng ahi,” atiuve. Hijouchun amaho ataovun, “Namin loupi hi vahchoiyin umhen! Phatthei bohna le thangvahna ho jouse chunga choisangin umhen!” atiuve.
6 Du allena är HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt vad därpå är, haven och allt vad som är i dem, och det är du som behåller det allt vid liv; och himmelens härskara tillbeder dig.
“Nangma changseh bou Pakai nahi. Nangin vanho leh vanthamjol chuleh ahsi jouse nasem ahi. Nangin leiset le twikhanglen chuleh asunga umho jouse nasem ahi. Nangin aboncha hi nahoibit ahin vanna vantilte jousen chibai naboh un ahi.”
7 Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.
“Nangma hi Pakai Pathen nahin Ur gam'a um Chaldea mite lah a kona Abram nana lhendoh a nahin puidoh a, amin jong Abraham a nakhel peh ahi.”
8 Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt med honom det förbundet att du skulle giva åt hans säd kananéernas, hetiternas, amoréernas, perisséernas, jebuséernas och girgaséernas land, ja, giva det åt dem; och du uppfyllde dina ord, ty du är rättfärdig.
“Aman kitah na ana subulhit jeh'in Canaan mite, Hit mite, Amon mite, Periz mite, Jebus mite, chule Gargash mite, gamhi amaleh achilhahte peh dingin kitepna nana neipi in ahi. Chuleh nangin nakitepna bangin nana tongdoh in ahi. Ajehchu nangma hi aseidohsa thuchenga kitah jing jenga nahi.”
9 Och du såg till våra fäders betryck i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.
“Nangin kapu kapateu Egypt gam'a aum laiyuva agenthei nau nana mupeh in, chuleh twikhanglen panga akanao nangaipeh in ahi.”
10 Du gjorde tecken och under på Farao och på alla hans tjänare och på allt folket i hans land; ty du förnam att dessa handlade övermodigt mot dem, och du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag.
“Hitichun kapu kapateu anabol genthei jeh’un nangman Pharaoh leh avaihomho chuleh amipite dounan melchihna thilkidang tah tah nana boldoh in ahi.”
11 Havet klöv du itu för dem, så att de gingo mitt igenom havet på torr mark; men deras förföljare lät du sjunka i djupet såsom stenar, i väldiga vatten.
“Nangman twikhanglen chu nana homkhen in namite tolgo’a lam nana jotsah in ahi. Chule nangman agalmiteu chu twikhanglen sunga nana lehlut’in ahi. Chujongle amaho chu twipi noilanga song bangin analhum mang jengun ahi.”
12 Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en eldstod, för att lysa dem på den väg de skulle gå.
“Nangman kapu kapateu chu sun tengleh meilom in nana puiyin, jan tengleh meikong lomin nana puiyin, alampi diu nana musah jingin ahi.”
13 Och du steg ned på berget Sinai och talade till dem från himmelen och gav dem rättfärdiga rätter och riktiga lagar, goda stadgar och bud.
“Chule nangma Sinai molsang chunga nahung kumlhan chuleh vanna konin nahin seiyin ahi, che na daan le thuhil dihtah tah nanapen chuleh thupeh leh thugahna hoitah tah nana pen ahi.”
14 Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar och lag genom din tjänare Mose.
“Chule nangman nachol ngah nitheng chungchang hilchet na jong nana pen chule nangman nalhachapa Mose mangchan nathupeh ho le nathu gah na chuleh nathuhil ho anit diuvin nana seipeh in ahi.”
15 Och du gav dem bröd från himmelen, när de hungrade, och lät vatten komma ut ur klippan, när de törstade; och du tillsade dem att gå och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva åt dem.
“Chuti chun amaho agil’u akel tengleh van'a konin changlhah nana pen; adangchah tengule songpia konin twi napen ahi; Nangin peh dinga nana tep peh gamho alokhum diuvin thupeh jong nana pen ahi.”
16 Men våra fäder, de voro övermodiga; de voro hårdnackade, så att de icke hörde på dina bud.
“Ahinlah kapu kapateu chu ana kiletsah’un chuleh ana louchal’un ahi, chuleh nathupeh chu ana nahsah pouvin ahi.”
17 De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet; och du övergav dem icke.
“Amaho nathua nun ding ana nom pouvin, chuleh amaho dinga thilkidang nana bolpeh ho ana geldoh jitapouvin ahi. Chusangin alouchal’un Egypt’a asoh channa languva le puikit dingin lamkai ana kilhen doh’un ahi! Ahiyeng vang'in nangma hi mi ngaidam hat, milungset them le mikhoto them, lunghang vah lou chuleh ngailut na dimset Pathen nahi.”
18 Nej, fastän de gjorde åt sig en gjuten kalv och sade: 'Detta är din Gud, han som har fört dig upp ur Egypten', och fastän de gjorde sig skyldiga till stora hädelser,
“Amahon bongnou tobang milim semthu ana kisem doh’uva chuleh hitia ana seiyuva, hiche hi na Pathen’u Egypt a kona nahin puidoh pao chu ahi anatiuvin, hitobang tah hin Pathen taitom na chu ana neitaovin ahi.”
19 så övergav du dem likväl icke i öknen, efter din stora barmhärtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifrån dem, utan ledde dem på vägen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem på den väg de skulle gå.
“Ahiyeng vang'in na mikhoto na alet jeh in nangin gamthip gam'a chun nana dalha pon ahi. Suntengleh meilom in napuiyin, jantengleh mei kongin napui jing nalaiyin ahi.”
20 Din gode Ande sände du att undervisa dem, och ditt manna förvägrade du icke deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade.
“Naphat na Lhagao chu mangchan nana hiljing nalaiyin, agilkel tengule aneh diuvin vanna konin Manna napen adangchah tengule adon diu twi nape jingin ahi.
21 I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att intet fattades dem; deras kläder blevo icke utslitna, och deras fötter svullnade icke.
“Kum somli sungin gamthip noiya nana khoukhah in, chuleh imacha lhahsam na anatoh khapouvin ahi. Aponsil’u jong asepon chuleh akengu jong ana napon ahi.”
22 Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter åt dem på skilda håll; och de intogo Sihons land, det land som tillhörde konungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, konungen i Basan
“Chutengleh nangin kapu kapateu chu lenggam hole namdang ho chunga galjona nanapen chuleh namite hi gamsung ningkoi jousea nana koiyin ahi. Amahon Heshbon lengpa Sihon toh Bashan lengpa Og gam jong anala uvin ahi.”
23 Och du lät deras barn bliva talrika såsom stjärnorna på himmelen, och förde dem in i det land varom du hade sagt till deras fäder att de skulle komma dit och taga det i besittning.
“Nangman achilhahteu chu ahsi jat naphah sahin apu apateu nana teppeh agama chun napui lutin ahi.”
24 Så kommo då barnen och togo landet i besittning, och du kuvade för dem landets inbyggare, kananéerna, och gav dessa i deras hand, både konungarna och folken där i landet, så att de gjorde med dem vad de ville.
“Amaho analut’un agamu analah peh’un ahi; chule nangman nam pumpi amasanguva nana sunem in ahi. Chule gamsunga ana cheng Canaan mite jeng jong thaneilou bangin nana lhan ahi! Hitichun namiten hiche nam ho hi aleng teu pumin anop nop ana lotauvin ahi.”
25 Och de intogo befästa städer och ett bördigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i myckenhet; och de åto och blevo mätta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda.
“Kapu kapateuvin, kulpi kigen khum akhopi ho ahin, agam phalai jouseu ahin, analah peh’un ahi. Chule thil le lo phatah tah dimset in ho jong atou phauvin, twikul kigeihomsa hole lengpilei chuleh OIive thinglei le theiphung tamtah alahpeh’un ahi. Hitichun amahon lung nachim set’in athaodoh tokah seuvin aneuvin naphatthei bohna lhingset’a ana kivah’un ahi.”
26 Men de blevo gensträviga och satte sig upp mot dig och kastade din lag bakom sin rygg och dräpte dina profeter, som varnade dem och ville omvända dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.
“Ahiyeng vang'in amaho ana louchal’un, chuleh nangma dounan ana kiphin nalaiyuvin ahi; chule nadanthu ana nungsun’un, nathemgao ten na-henga hung kile dinga ana gihsal jeh un ana that gam’un, chule nangma dounan thet um tahtah thil anabol tauvin ahi.”
27 Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem; men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det från himmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare, som frälste dem ur deras ovänners hand.
“Hijeh chun nangman agalmiteu koma nana pedohjin, amahon ana sugenthei jiuvin ahi. Ahivangin amahon athoh gimuva nakoma ahung tao tengule nangman vanna konin ataonao nangai peh kit jin; chule nami khoto na jal’in nangin ahuhdoh diu nasolpeh kityin, amahon agal miuva konin aga huhdoh juivin ahi.”
28 När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig. Då överlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo råda över dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det från himmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger.
“Ahinlah amahon olna ahin muphat phat’ule avelin nangma mitmun thilse ahin bol kit jiuvin; chuleh nangin agal mihou noiyah nasunem kit jin ahi. Ahiyeng vang'in amahon kap pum puma panpi ngaicha a nangma kom ahinbel tengule vana konin ataonao nahin sanpeh kitjin ahi. Chuti chun nami khoto na kidangtah jal'in nangin avel vel in nahuhdoh kit jin ahi.”
29 Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro hårdnackade och ville icke höra.
“Nangman na danthua ahung kilehei kitna diuvin nagih saljin ahinla amaho akiletsah un, alouchal’un, nathupeh anah sahmo jiuvin ahi. Chule na danthu ho hi ajuiju leh ahindoh jeng theina diu jong ajui nom pouvin ahi; amaho alouchal’un nangma nanung ngat’un nathu angai nom pouvin ahi.”
30 Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du dem i de främmande folkens hand.
“Na mingailut na jal’in kum hijat pi hi nahin khongaiyin ahi; chule nangman na Lhagao Theng nahin sol in, aman themgao ho mangchan agihsal sahjin ahi. Ahinla amahon anahsah deh jipouve! Hijeh chun nangman agamsung miho khutna gal nalel sahjin ahi.”
31 Men i din stora barmhärtighet gjorde du icke alldeles ände på dem och övergav dem icke; ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
Ahinlah na mikhoto na anat sat jeh in amaho chu nasu mangpai deh pon chule nadonda deh pon ahi. Itobanga lungset them leh khoto them nahi hitam?”
32 Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd, nu må du icke akta för ringa all den vedermöda som har träffat oss, våra konungar, våra furstar, våra präster, våra fäder och hela ditt folk, ifrån de assyriska konungarnas dagar ända till denna dag.
“Tun vang ka Pathen’u loupi tah leh thahattah chuleh gimneitah ami ngailut na longlou puma akitepna nit jing Pathen, kathoh gimnao hi nahsah mon neikoi peh hihbeh’un; ajeh chu Assyria lengten eichotpha uva pat tuni geihin keiho le ka lengteu, kalamkai teu, ka themputeu, le kapu kapateu, namite ho jouse chunga hin hahsat na nasatah achutan ahi.”
33 Nej, du är rättfärdig vid allt det som har kommit över oss; ty du har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.
“Nei-engbol chan’un nangma hi nadih jinge, chule keiho kachonset val jeh uvin nangman kachan diuva kilom bep neipeh jiu ahi.”
34 Och våra konungar, våra furstar, våra präster och våra fäder hava icke gjort efter din lag och icke aktat på dina bud och på de varningar som du har låtit komma till dem.
“Kaleng teu, ka lamkaiteu, ka themputeu, kapu kapate uvin na daan anit pouvin, na daan thupeh leh nagihsal na jong anahsah pouvin ahi.”
35 Och fastän de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade givit dem, och i det rymliga och bördiga land som du hade upplåtit för dem, hava de ändå icke tjänat dig och icke omvänt sig från sina onda gärningar.
“Amahon lenggam tum aneiyun, nangman naphat naho nabuhlhah khum vangun amahon nangma najen pouve; chule nangman gampha tah leh gam lentah napen ahinlah amahon athilse bolnauva konin ahung kilehei nom deh pouve.”
36 Se, vi äro nu andras tjänare; i det land som du gav åt våra fäder, för att de skulle äta dess frukt och dess goda, just där äro vi andras tjänare,
“Hijeh chun tuni kho hin, nangin kapu kapa teuvin nengtah le lungmong tah a anehdiu gampha tah napeh na muna hin sohchangin kaum tauve! Hiche gampha lai tah a hin kasoh changtauve.”
37 och sin rika avkastning giver det åt de konungar som du för våra synders skull har satt över oss. Och de råda över våra kroppar och vår boskap såsom de vilja, och vi äro i stor nöd."
“Kachonset jeh’uvin hiche gamsung sohdoh ga phatah tah ho hi nangin keiho chunga vaihom dinga na tun lengho khut nah achugam tan ahi; chule amahon keiho chungleh kagancha hou chunga tha aneitauve. Chujongle amahon adei deiyin eimangchauvin keiho kagenthei lheh jengtauve,” atiuvin ahi.
38 På grund av allt detta slöto vi ett fast förbund och uppsatte det skriftligen; och på skrivelsen, som försågs med sigill, stodo våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
Hichun mipihon adonbut’un, “Hiche chung changa hin keihon kitepna giltah kaneiyun, hichu kajih lut’un ahi. Hiche mohor kinam khum thulhuhna lekha chunga hin ka lamkaiteu, Levite, chuleh kathempuhou min achongin ahi,” atiuvin ahi.
